— dd — sällskapets ära. tömma i botten;:sedermera skulle han redogöra: för Orsaken hvarför han varit så oartig -och sträckt upp sig 1 (balfodral d. v. 8 i hvit halsduk och:i frack. Sedan Henrik med mycken ledighet sväljt ned den dryga bragebägarens topasfärgade innehåll, berättade han följande: — Jag har, såsom ni wijligen kännsn,s en gammäl .tant, som är -bosatt, här i. Stockholm och som jag alltemellanåt: uppvaktar antingen personligen eller i form-af bref, allt efter som jag lider mereller mindre .af.den; obotliga kroniska sjukdom, som jag fått i arf efter salig pappa och. som; :oss : kamrater .emellan, kallas för kassafeber. Emellertid är det ju :alldeles ingen märkvärdighet att jag haren gammal tant, men det är märkvärdigt att hon utkorat en dylik vildbasare, som mig, till: sin guldgosse. Nu har en guldgosse naturligtvis också sina pligter-och skyldigheter, han liksom andra menniskor; och mina. pligter mot tant Rebecka. äro att två å tre: gånger om året slå mig-lös: från studierna och. fara hit in till: hufvudstaden för. att äta middag hos gumman ..och spå henne i kaffe. samt att.sesermera spela ett parti piquet; stundom äfven att hemta doktor åt trotjenarinnan Joli, Zen gammal: mops; som redan-i tio år dragits med ålderdomssvaghet och andtäppa. Såsom alla veta af historien, var det. ett..bruk . hos de gamla spartanerna, att innan de drogogut i härnad iförde de sig festkläder och gsalvade