ning af räntor och amortering å våra jernvägsskulder. Häri instämde äfven hr Trowius. Hr Leijonancker upplyste att utskottet afstyrkt anslaget, derför att det ansett att rörelsen på banan ej ännu vunnit den utveckling, att materielens tillökning visat sig vara påkallad af behofvet och derför att det ej ännu torde kunna afgöras huruvida icke genom besparing i byggnadskostnaderna för banan materiel kunde af byggnadsanslaget anskaffas. För bifall till utskottets förslag talade äfven hr C. G. Mörner, Utskottets förslag biföllos utan omröstning. I andra kammaren. öppnades öfverläggningen om denna fraga af hr Hedin, som lemnade den finansiela delen deraf ovidrörd, då derom redan allt blifvit sagdt hvad som kan sägas, och endast höll sig vid den politiska betydelse denna bana egde, samt anmärkte i detta afseende vigten at att detta jernfasta handslag blifvit utsträckt mellan de båda folkön; för den händelse, som ingalunda är osannolik, att de båda folkens representationer komma att förkasta detförslåg till ny föreningsakt, som nu är hvilande. Han yrkade derför bifall till hr W2erns möt statsutsköttets beslut afgifna reservation. I samma riktning, men tillika betonande frågans finansiela betydelse och den förlust staten gör med hvarje dag öppnandet af denna bana fördröjes, yttrade sig hrr Hedengren, Grenander, Leffler, Wedberg, Leijer, Medin och Olof Olsson i Olebyn. För bifall till utskottets utlåtande taldde statsrådet Adlercreutz samt hrr flierta, Keij, Carl lfvärsson, Kallstenius och Lyttkens. Hvad de flesta af dessa taläre fäste vigt vid var, att om hela anslaget nu på en gång beviljas, komma de :2,000 arbetare, hvilka vid denna bana äro sysselsatta, i händelse riksdagen besluter att staten ej vidare skall bygga jernvägar, att med ens och vid stundande vinters inbrott bli utan arbete och medel att sig försörja; hvarjemte civVilministern särskildt anmärkte, att ett sådänt beslut skulle rubba den af riksdag och regering förut fastställda plan för denna jernvägs byggande. r Vid anställd votering segrade utskottets förslag med 120 röster mot 58, som afgåfvos för hr Weserns reservation. . a Äfvenledes bifölls statsutskottets afstyrkande af regeringens begäran, att 250,000 rdr måtte anvisas till den rörliga materielens tillökning vid nordvestra stambanan; dockiförst efter votering, som utföll med 130 röster mot 46. Norra stambanan. Till denna bäna har utskottet föreslagit att riksdagen måtte bevilja 1,000,000 rdr, under vilkor att densamma fortsättes från Upsala till Sala och vidare öfver Bolandet, Brovallen och Krylbo till Storvik, samt att arbetena skola börja vid Upsala. K. m:t hade i sin propösition ansett att banan borde utgå från Thureberg på Stockholm-—Upsala-banan öfver Sevalla och Krylbo till Storvik. Öfver denna punkt i statsutskottets7förslag yttrade sig under första kammarens förmiddagssammanträde endast tvenne tal. hrr bjförkenstam och Bulut, båda till förmån för Thureberg— Sevalla-banan. Hr Björkenstams anförande gick hufvudsakligen ut på att visa Upsala—Salabanans underlägsenhet under: Sevälla-banans. Denna åsigt stödde tal. på sin egen erfarenhet om beskaffenheten af de områden denna bana skulle komma att genomlöpa, och hvilka i allo voro underlägsna Thureberg—Sevallabanans. Hr Bildt anställde en omfattande je mförelse mellan de begge sbanorna;i ekonomiskt och militäriskt afseende. Hvad mnäringarne och handeln beträffade, kom tal. till det resultat att Sevalla-linien vore att föredraga, ej allenast för hufvudstaden ochtbergslagen utan äfven för Norrland. I militäriskt afseende hade den också storaföreträden framför Sala-linien, i fråga om hufvudstadens försvar. Tal. kritiserade slutligenden af öfverste Ericson sednast utgifna jernvägsbroschyren och uttalade såsom sin mening, att: hvilka förtjenster öfverste E. än måtte hafva;icke vore han statsekonom eller borde, då fråga vore om statsekonomiska förhållanden, betraktasZsåsom någon auktoritet. Under aftonens sammanträde fortsattesdiskussionen ver dennå banas sträckning. Hr A. OCR rr upptog deanmärkningar hrr Bildt och Björz ;nstum fremställt mot utskottets förslag: Tal ansåghr, Björkenstam kanhända hafva gjort gig skyldig till samma felsom han förebrått andra, att nemligen ha sett: förhållandena från landsvägen, och bestred specielt hans påstående om nldnngr sockens ofruktbhavhot — flod oslkögstillogjkdntr tnnnag ÅAdoar ARI