En exportör. af -jern skrifver till oss: Hr Redaktör! Opinionen synes för närvarande vara delad om huruvida jernbanor skola byggas af staten eller af. privata. Tillåt äfven mig lemna ett strå till stacken4, Sedan några år försänder jag årligen pr jernväg cirka 50,000 centner diverse produkter till Göteborg. Varorna äro vanligen disponibla vid jernvägsstationerna i februari månad, men oaktadt dagliga uppvaktningar hos trafik-cheferna får man vänta minst 14 dagar på vagnar och åtgå nära 3 månader att få nedtransporteradt detta obetydliga gqvantum. Utom den stora ränteförlust, som härigenom uppstår, försämras varorna genom att ligga i grannskapet af stationerna, utsatta för atmosferens verkningar, och förorsakas dessutom tredubbla arbetskostnader, emedan godsegaren är tvungen ständigt hålla arbetsfolk i beredskap, då statens inspektorer slutligen tillkännagifva att vagnar äro ankomna. Trafikstyrelsen kan jag ej anklaga, ty den säger med skäl: Vi hafva ej materiel i förhållande till fraktgodset. Att börja en process mot staten låter. sig knappt göra. Om deremot i utlandet ett privat bolag erhållit koncession på en jernväg att derå befordra passagerare och gods, så är det förbundet att inom cen billig och rimlig tid befordra samma, såvida det icke vill utsätta sig för att få betala skadestånd. Då jernvägar byggas för att underlätta industrien och handeln, är det ju skäl att så anordna dem att de uppmuntra den, och ej, som nu är fallet, hämma den. Betrakta vi vidare saken ur den finansiela synpunkten, så är det långt fördelaktigare för landet att lemna bidrag till en jernvägsanläggning och låta enskilde på sin risk utföra den. Då nu flere utländska jernvägs-entreprenörer rikta sina blickar på Sverige, är det skäl taga fasta härpå och isynnerhet att ej uppskjuta med antagandet, om lämpligt anbud från någon sådan ingår, emedan, med den osäkerhet som är rådande i europeiska politiken, ej kan förutses om en entreprenör är hugad utföra ett år sednare hvad han är disponerad att nu göra!