Dagens Nyheter – 4 mars 1870, sida 2

Opinionsyttring angående norra jernvägen. Stockholms arbetareförening öfverlemnade i går till bufvudstadens representanter, hrr öfverståthållaren Bildt och grosshandlaren Hierta, följande petition, ställd till Stockholms stads hrr representanter i riksdagens första och andra kammare: Inom kort kommer riksdagen att med sitt beslut afgöra hvilkendera riktningen norra stambanan skall få, den af kungl. maj:t föreslagna öfver Sevalla eliter dena af statsutskottets pluralitet tillstyrkta öfver Sala. Stockholms arbetareförening, som lifligt intresserar sig för civilisationens utveckling i alla dess olika riktningar, Har icke kunnat und-å att bemiärka de strider, som en längre tid fortgått och ännu fortgå rörande hvilkendera af dessa tvenne riktningar som bör föredragas. Det är enligt föreningens uppfattning samma så ofta upprepade slitningar mellan å ena sidan dem, som arbeta för kulturens allmännare utbredande, tör näringarnas underhjelpande öfver hela landet eller åtminstone i möjligast vidsträckta skala, och å andra sidan dem som, mer eller mindre ledda at andra intressen, icke ega nog klar blick attinse, att hvad sor är förderfligt eller mindre gagneligt för hela landet, äfven slutligen blir det för alla dess medborgare, om också en och annan af dessa en tid skulle göra lycka på de öfrigas bekostnad. Föreningen har dock för sig uppställt och vill söka göra gillande den regeln, att hvåd som ir hela nationens sannskyldiga bästa, det är äfven till verkligt gagn för den enskilda invånaren, ty den har kommit till medvetande af att landets, det allmännas sanna fördel alltid bör och kan stå tillsammans med individens. Väl sakna vi, ledamöter af arbetareföreningen, ord att kunna kläda våra tankar och känslor uti en vacker förm, vi sakna Efven tid och tillfälle, ja, Yi sakna den förberedande bildning och den farkeskärpa, som erfofäras för at kunna fullt utreda en sådan fråga som den nu föreliggande — men hvad vi deremot icke sakn.. det är rättskänela, det tr fosterfandskiärlek Fästän vi till större delen tro tteslutna från rättigheten att mera verksamt deltaga uti vården om vårt lands argelägenheter, klappar dock i vårt bröst ett hjerta, som är varmt för dess väl, och som kanske är mera fritt från egennyttans intressen och beräkningar; än mångss sf den, som lifligast taga del i dagens politiska strider Hvad vi också i denva fråga med säkerhet för stå och hvad vi bestämdt fordra såsom en fittvisa, det är att de inedel, som af landets invånare utgifvas eller uf regeting oci riksdag npplånag för att genem nya:rkommunikationer höfordra en allmänvare rörelse, må blifva så använda, att de blifva till nytta för alla dem som niåste draga siha strån till den gemensanamk stacken. Och detta kan, enligt vårtförmenande. endast ske på det sätt, att de, komninikationerna, blifva till gagn för landets modernäringar, jordbruket och bergshandterihgen, på samma gång de underhjelpa och uppmuntra handeln och im-lustrien och bereda landets öfverfiödiga prödukter afloppskanaler åt de håll, som derför äro naturligast och bäst belägna. Denna fråga har dock redan genom den offentliga diskussionen blifvit så grundligt behandlad, att hvad vi härom skulle kunna säga blott bletve ett återgifvande af samma ord, som så många gånger blifvit både bättre och kraftigare uttalade inom riksdagen öch pressen. Om ettpar ömständigheter kunna vi dock icke underlåta att vttala vår tanke. . De som arbeta för Sala-liwien tyckas vilja lägga en särdeles stor vigt vid den billigare anläggningsköstnadeti och rtopå t. 0. m. tidt och ofia på politisk klokhet, statsekonomi m. m. d.: ja, äfven tvi vilja klokhet, bushållhing och sparsmhet, men ieke en sådan klokhet och hushållning som sparar för ögonblicket, men i längden icke lemnear de fördelar som den beprisade klokheten utlofvat och uvaraf vi tyvärr hafva nög exempel; vi vilja icke en sparsamhet, som i år nöjer sig med en eller annan million mindre, men nista år fordrar flera millior.er än de inbesparade för att kunna bringa de arbeten söm verkställts för dan mindre swmman till någon nytta för landet. Också synes obs, att minsta eftertanke och erfarenhet borde kunna säga en hvar, att, om också ett allmännyttigt företag till att börja med kostar något mera och om man tfven tår vänta något längre innan det frambringar en för alla märkbar fördel, så kommer dock denna med säkerhet och eger längre bestånd än den af ett billigt och brådmoget företag. Äfven synes oss, att ingen borde kunna tillsluta ögonen för att, utom de hi tille vanliga afsättningorterna för våra naturochindustrialster, särdeles den vigtigaste, jernet, Ryssland nu äfven börjar blifva en af stor vigt och skall utan tvifvel i en icke så särdeles långt aflägsen framtid blifva den allrävigtigaste, samt att Stockholm då både bör oeh skall: blifva förnämsta mellanhanden. Från denna enda synpunkt be: traktad, anse vi en jernbana, som sammanbinder hufvudstadens ypperliga hamn med de flesta och rikaste bergslägerna, vara en af de vigtigaste i vårt land. Ryssland är ett af våra närmaste och för vår handel bäst belägna grannländer. 1-9 hia TVat nm AAlÄAR Is oo oo 3 Mt FR EEE