Dagens Nyheter – 4 mars 1870, sida 2

Pinard och utrikesministern Daru bemötte interpellationen med den verkan att kammaren med 236 röster mot 18 beslöt lemna den utan afseende. Det kan således tyckas som vore den Ollivierska ministåren särdeles stark; och man föreställer sig gerna att frågan om kammärens upplösning ej vidare kan dyka upp. Helt annorlunda låter det emellertid icke allenast i de oppositionela parisertidningarne, utan ock i koörrespondensartiklar från den franska hufvudstaden till tyska och engelska blad, Franska kammaren kan icke komma sig till att arbeta i lugn, skrifves uti Köln. Zeitung. Knappt har Darus seger firats, så begynner kampen på nytt. Venstern ger icke med sig; den ifrar mot de officiela kandidaturerna, för att misskreditera den majoritet, som har dem att tacka för gin. tillvaro. — — — Venstern skall icke få någon ro, förrän kammaren blifvit upplöst och en ny sådan, tillkommen utan inblandning af regeringen, sammanträdt. Men vid dessa val vill venstern afgjordt skilja sig från de oförsonliga. Redan på onsdagen, dagen efter den ofvanberörda lysande segern, fann : sig OlMivier föranlåten. att afgifva en formlig förklaring att regeringen har fullkomligt uppgifvit de officiela kandidaturernå. Han sade helt öppet att kabinettet aldrig skulle gå in på att låta de förvaltande myndigheterna lägga sig uti valen. Till detta steg hade venstern och venstrå centern tvungit honom; men han utsatte derigenom regeringen för högerns stora misshag. En storm bröt lös från detta håll. Partiets förnämste stridskämpe, den gamle Granier de Cassagnac uppträdde och gaf luft åt den smärta han, den gamla majoritetens veteran, måste känna, att se sig nödsakad att skilja sig från ministeren. Men han måste det. Efter hans tankar har ett kabinett i ett land, der dynastien ännu ej är fastrotad, ej rätt att förblifva neutralt vid valen. Fransmännen vilja för öfrigt af sin regering bli verkligt styrda och mottaga helsosamma råd. (Här afbryter honom Thiers: hvarför då inte så gerna be regeringen sjelf utse våra representanter?) Han nedstiger slutligen från tribunen under förklaring, att man nu öfvergifver dem som i aderton år sått, vattnat — och som nu bra gerna skulle vilja skörda, infaller Jules Favre. Ollivier, ännu en gång uppe i tribunen, upprepar med ännu större bestämdhet sina förut afgifna förklaringar. -,JaX, säger han, V1l ha mottagit uppdraget att försvara kejsardömet mot alla angrepp; men vi böra på vårt eget ansvar taga alla de mått och steg som vi anse bäst egnade att betrygga det. En sak tro vi dock skulle kompromettera det, och det vore om vi bibehölle det gamla valsystemet. (Häftiga utrop från Dugu6, David och Guillotet, som ropa: I viljen upplösa kammaren, Bifallsrop från venstra centern.) Vi skola således vara trogna våra grundsatser och de omständigheter som fört oss till makten. Om I ansen att vi misstaga oss, så sägen det genom edra tal och edra vota. Men hyad oss beträffar, skola vi ej genom våra första tal och våra första handlingar desavouera grundsatser. Nej, aldrig! Debatten fortsättes och Picard uppläser följande af 50 utaf den yttersta högeras ledamöter undertecknade förslag till dagordning: Kammaren, anseende att en vis och hofsam intervention af regeringen. vid valen är i vissa fall en politisk nödvändighet, öfvergår till dagordningen4, Olivier förs klarar emellertid att regeringen icke ämnar underkasta sig någon annan dagordning in den enkla, och vid voteringen rösta 188 för samt endast 56 mot en sådan dagordning. Telesrafnyheter.