breflåda, han får se i vår vackra hufvudstad. Om några dagar reser jag från det tsmukke Kjöbenhavn till Lybeck och derifrån till hemmet. Troligen kommer jag att vid midsommartiden inträffa i Stockholm, och då måtte ni väl förunna mig nöjet att sammanträffa med er? I annat fall vöre ni utan hjerta. Säg ännuen gång — är ni inte en smula nyfiken att se er anonyme korrespondent? Jo, ni är det! Och detta ger mig hopp att ni vid den tid, jag inträffar i Stockholm; skall bort: ligga den förbehållsamhetens slöja, uti hvilken ni under denna tid insvept er. Jag saknar ord att uttrycka den glädje och tacksamhet som intog mig, då operationen var skedd och professorn förklarade mina ögon utom all fara. Några dagar satt jag i mörkt rum; men när jag då fick löfte om att gå ut — gå ut i de leende och af den friskaste vårgrönska prunkande omgifningarne kring Köpenhåmn — 0, då njöt jag i fulla drag af naturens fägring, af lifvets lycka .-. . Al: drig har ett varmäre tack uppstigit ur något mMenniskobröst, än det jag då uppsände till Allfaders tron: Nej, nu kan ni ha skäl att tro mig vara ögoist, då jag endast talar om mig sjelf. Jag tänker dock så mycket mer på andra . .Så fort jag kommer på svensk botten, skrifver jag — till dess lef väl! Tänk på midsommar och på Oskar Gylfe.