oo MW gamla Cäjsa! Jag afvaktar med största otålighet ett ord eller en vink — måtte den gifva mig någon liten upplysning om hvem ni egentligen är. — Till dess gömmes slefven som ett dyrbart minne. 0. G. SS. Detta svar satte såväl Leila som tant Bertha myror i hufvudet. — Deras intresse var väckt, och de skulle ej varit Evas döttrar, om ej den okändes artiga svar smekt deras fåfänga och retat deras nyfikenhet . . . Visiäga deras, ty båda voro lika intresserade — och togo lika varmt del af brefvets innehåll, just emedan båda kunde taga det åt sig. Nu berodde det naturligtvis på dem, om korrespondensen skulle fortsättas. Leila, ung, glad och, lik ungdom i allmänhet, gerna följande ögonblickets ingifvelse, röstade att man genast borde besvara skrifvelsen iD. N., men tant Bertha hyste några betänkligheter och beslöt att fundera på saken. Slutligen lät hon dock af Leila intala sig att i Cajsas namn skrifva ett bref. Som författarinnan är nog lycklig att vara personligen bekant med såväl Leila som hennes tant och af dem fått tillåtelse att lemna detta lika intressanta som ovanliga äfventyr åt allmänheten, meddelas äfvenledes de flesta bref, som tillhöra Forrespondensen mellan Cajsa Warg och O. G. S. Vi börja genast med det första bref Cajsa Bkref,