— —— grund att betvifla sanningsenligheten af den uppgifna grunden för frågan, förskaffet sig närmare upplysning om förhållandet och. dervid, inhemtat: att under år 1869.till. iustitiekansleren inkommit enskilda personers. klagomål mot embetsoch tjenstemän till ett antal af 64, af hvilka tills dato. 2 föranledt åtal, 24 blifvit utställda till förklaring och 38 lemnats, utan allt afseende. — Enligt justitieombudsmannens sednaste embetsberättelse hafva under samma år till honom inkommit, 74 klagomål. af. ofvanberörda slag; och af dessa hafva under samma års lopp, 7 föranledt åtal, 27. utställts till. kommunikation, 37 lemnats utan. afseende och 3 varit vid årets slut under handläggning. Efter meddelandet af denna upplysning torde något svar på den framställda frågan icke, vara af nöden. Så Man vill vederlägga vårt förmenande, att folk nu för tiden vänder sig med sina klagomål hellre till justitiekansleren än till justitieombudsmanhen, mtd den uppgiften att den förre ifjol mottagit blött 64 klagomål från enskilda personer, medan till den. sednare. inkommit 74 — således 10 mera. Men allting är relativt här i verlden, och med afseende härå hafva vi med vårt anförda yttrande icke bestämdt afsett att siffran å inkomna ansökningar var mindre hos justitieombudsmannen än hos kansleren.. Vi taga nemligen för gifvet att om justitieombudsmannen hade folkets fulla förtroende, skulle till honom hafva: anmälts vida större antal klagomål änsom justitiekansleren kunnat påräkna, emedan det ligger i sakens natur, att när personer af folket anse sin rätt förnärmad, skulle de Väl helst vända sig till riksdagens (folkets) representant för lagstiftningens och lagskipningens öfvervakande.. Nu vända de sig, enligt meddelarens: egna siffror. för förra året, nästan lika gerna till konungens ombud ilagärenden. Bevisar icke redan detta ett minskadt förtroende för en somnande institution, såsom justitieombudsmannaembetet blifvit benämndt af en just ej för några liberäla öfverdrifter känd represen: tant i andra kammaren. Men härtill kommer ännu en märklig omständighet. Antalet af enskilda klagomål, inkomna till justitiekanslersembetet, synes vara i starkt stigande; År 1863 inkommo inalles 63 klagomål, år 1868 till och med 93 klagomål; hvaraf dock (liksom år 1863) blott omkr. hälften från enskilda personer. Således kurna vi i rundt tal säga: år 1863: 30 klagomål och år 1868: 50. Men år 1869 inkomm9 ju. 64 klagomål från enskilda ! personer. Dessa uppgifter gifva välinågon: mån skäl till det antagandet att folk mer och mer vända sig till justitiekanslersembetet när de anse sig ha lidit orätt. Ofver de hos justitieombudsmannen af enskilde persöner anförda klagomål saknas uppgift i hans embetsberättelser för åren 1861—68. Men derefter har klagomålens antal varit: 1867: 57, 1868: 45 och 1869: 74. Man. finner häraf att, så långt vi kunnat utröna, det af meddelaren härofvan anförda höga siffertalet anger ett undantags-förhållande för 1869. Antalet anställda åtal var, under en föregående justitieombudsman, år 1859: 25, 1860:.25. Under den nuvarande justitieombudsmannen (då allmänhetens förtroende