Dagens Nyheter – 2 mars 1870, sida 1

åstadkommen mellan Sala och Köping samt, äfven om en dylik förbindelse blefve, vare sig genom enskild: företagsanihet. eller på statens bekostnad tillvägabragt, afståndet mellan Köping och hufvudstaden skulle förlängas från 13,8 till 18,5 mil, så kunna vi ur synpunkten af hufvudstadens intressen icke annat än på det lifligaste önska, att norra stambanan måtte varda anlagd i öfverensstämmelse med k. m:ts nådiga proposition. En vigtig fördel, hvilken genom åvägabringande af kort och ändamålsenlig jernvägsförbindelse mellan hufvudstaden och bergslågerna skulle tillskyndas producenterna och derigenom äfven medelbart Stockholms handel, vöre jemväl den, att, om lämpliga anordningar vidtogos, de med jern lastade vagnar, hvilka hitkommo från bergslagerna, skulle kunna på sammanbindningsbanan genom Stockholm föras ned till Stadsgården. och derifrån på pråmar direkte ut till de fartyg, som väntade på jernlast. Det inses lätt huru mycken omgång :och huru många onödiga kostnader derigenom skulle kunta undvikas. Hvad nu blifvit sagdt gäller till en del äfven om trafiken med spånmål. Det är emellertid icke blott exporten, som skulle hafva fördel af en kort och billig jernvägskommunikation med samtliga de till Stockholms handelsområde af ålder hörande bergslagerna, äfven för tmporten skulle en sådan vara af högst väsentlig nyttå. Under nuvarande förhållanden måste bergslagetna fylla sina törråd af Konsumtionsartiklar för hela vintern, innan Mälaren bunnit tillfrysa, hvilket vanligen inträffar: mycket tidigare på hösten, än sjöfarten till Stockholm upphör. I samma mån handelsförbindelserna mellan Stockholm och bergslagerna underlättas, i samma mån måste dessa sistnämndes Törelser på Stockholm ökas. Ju mera man deremot söker att bereda bergslagerna lättade förbindelser med andra handelsplatser, under det att intet eller åtminstone högst obetydligt i detta hänseende göres för landets hufvudstad, desto snarare skall dess välstånd -undergräfvas, dess: ännu, oaktadt ogynnsamma förhållanden; blomstrande handel och industri bringas på fall. Det må derför icke förtänkas oss, om Vi j en fråga af så väsentlig betydelse för Stockholm, som den om lämpligaste sträckningen för den stambana, hvilken-skall-förena denna hamn med det inre af landet, känna oss manade att uttala våra billiga önskningar och våra grundade farhågor, Slutligen våga vi tillägga, att denna hufvudstad, öfver hvilken hvarje svensk med rätta känner sig stolt, aldrig haft för sed att söka bereda sig fördelar på det allmännas bekostnad, och vore vi ej innerligt öfvertygade att k. m:t uti sin nådiga proposition uttryckt hela landets bästa, så skulle vi icke för vår kommuns enskilda fördel våga uti en så stor fråga höja våra röster. Stockholm den 25 februari 1870,