Dagens Nyheter – 1 mars 1870, sida 1

kommer nog tungan i gång, när det behöfs; känner jag min ros rätt, så är hon ej svarslös. En annan sak är, om jag skall kunna uppträda i din tillämnade kostym. — Huru? — Om den ej är alltför ungdomlig? — Pah! Svart och hvit fantasidrägt måtte väl ej vara ungdomlig! — Men ett komma vi öfverens om, att inte ens för vårt sällskap omtala att vi bytt kostymer . . . — Det är jag villig till. En eharmantidå! Leila klappade sina små händer af förtjusning och: dansade i glädjer om med Bertha, men då denna undanbad sig ärar, bjöd hon upp Beppo, som; stött af hennes nyss visade oartighet, äfven nekade med ett svagt morrande. — Tänk ändå, tant, omjag inte kan utföra min roll! utropade Leila, plötsligt allvarsam. — Var du bara lugn, så går det nog bra, tröstade tanten. — IL En operamaskerad. Så gerna vi än skulle vilja för de oinvigde skildra en operamaskerad — vissa om att dermed tillskynda dem-något nöje — våga vi dock ej försöket, af fruktan att den läsare, som varit med oth den härmenade maskeraden, : skulle :fimia : böskrifningen platt och