Dagens Nyheter – 1 mars 1870, sida 1

— Och du tror verkligen att jag ämnar bevista maskeraden utan dig? — O, förlåt, förlåt! Jag vet att jag nu är lika elak som otacksam; jag vet att du, älskade Bertha, har låtit öfvertala: dig af mig att gå på maskeraden; jag vet hvilka uppoffringar du gjort för att förskaffa mig detta nöje -.. -.Men, dyraste tant, blif ej ond på mig, då jag försäkrar dig, att jag nu, då kusinerna fått så väl reda på min ;kostym, ej har den ringaste lust att bevista maskeraden. Och jag, som så mycket på förhand gladt mig åt deraköfverraskning . . . — Jag medger gerna, att det var tråkigt, att de nyfikna. dockorna. skulle få reda på din kostym, men inte är det en sak.som förtjenar ett så stort offer. Torka nu bort tårarne och lägg i ordning allt hvad du skall ha på dig! : — Ack,. om jag ändå hade en annan kostym! suckade Leila, — Omöjligt! Vi hinna ej att göra någon annan i ordning, huru enkel den än skulle vara . . . Men det faller mig något in. — Hvad då? Du brukar ha goda infall, söta Bertha! — Vi byta kostymer, om du så vill. Vi kunna ju eljest begagna -hvarandraskläder. . — Gudomligt! Ack, du är förtjusande, älskade Bertha! Men . . . hur skall väl jag kunna utföra den roll, som tillhör din kostym? — Åh jo, håll dig bara vid godt humör, så