Dagens Nyheter – 28 februari 1870, sida 2

farit till sjöss på längre resor, men denna sommar väntades fartyget åter till Danmark, och då skulle, han ånyo, tillbringa. någons, tid i hemmet. Deråt gladde sig fisklägets ungdom mycket; ty. Hans var en munter ture, som förstod att sätta. lif i-spelet; sade, småflickorna. Hang. kom hem. Den första han; besökte var Elga, och två, snäckor. gaf, han: henne som en, helsning fråa fremmande land! Elsa rodnade. —. hvad han var glad och vacker och belefvad och. frimodig! Så, men. dock icke. alldeles så,hade hon tänkt sig honom. Hang. glädtighet och frimodighet, vöro..de. samma, — men ack, det. var ändå ,inte det gamla sinnet!-Huru lösgjorda från hemmet-och-bundna vid, det främmande. voro icke nu hans tankar! Alltid var. det. slutet på. hans tal: — Hvart, kan, man, väl. komma här hemma? Nej, der borta i; Amerika, der kan, man. blifva något, der, skall jag samla, guld: och, ära — och då. skall jagalltid, komma ihog, hur god. du var emot mig, Elsa! Ja, du. skall nog, få: dig. en lugn vrå, då du, blir gammal, derför skall jag nog. draga, försorg! Det. stack henne i hjertat. detta. ord, som, uttalades med en pojkaktig. tvärsäkerhet; ty i samma. ögonblick förstod hon, att allt dem emellan var, förbi — om hvad som rörde sig i hennes barm hade han ju, ingen aning, men hvad hon var för honom, ack, det hade. nu blifvit alltför tydligt för henne: en. gammal syster, kanske en gammal väninna — det var allt! Hennes kind blef för hvar dag allt blekare; och så. kom :afskedets stund. Det var en qvaf och tryckande sommardag, icke. en. vindfläkt. rörde. sig, . Bakom. humle-.