Dagens Nyheter – 26 februari 1870, sida 1

a RR eo är hela kammaren, den är icke stor — sgäns gens längd och dragskärmens bredd — men har den gamla qvinnan blott liten uppfinningsförmåga och smak och dertill får röna litet välvilja från goda menniskor, kan hon få det ganska trefligt, till och med inom detta inskränkta rum. Stiftelsen bidrager för öfrigt sjelf på ett oeh annat sätt till de gamla menniskornas vård och trefnad. Två gånger om dagen består den t. ex. kokhett vatten. Åh, hur lefvande och ungt allt då blir derinne, och lifligt och ljuft! Det doftar i hvar vrå. Spinnrockarna stanna, men tungorna komma i röselse och dagens nyheter behandlas: hvarför det t. ex. i morse gafs salut från Kronborg; om turken ännu länge skall få husera i Europa; om handelsman Petersen testamenterade fattighuset hundra tusen eller om det var bara hundra; i brist på dylika, dem alla intresserande, nyheter afhandlas gamla minnen af två och två i förtroligt samspråk, under det att kaffet njutes med välbehag; jo, de äro några riktiga kaffesystrar, dessa gamla damer. Söndagen medför en välsignerik omvexling i det enformiga lifvet: då stråla ljusen mot de gamla från altaret i salens ena hörn — liksom hoppets blida stjernor stråla de! Då klinga psalmer om frid och försoning, och från predikstolen sänker sig månget Herrans ord ned till de andäktiga grupperna af gamla och svaga qvinnor, med läkedom för själ och tanke,