Dagens Nyheter – 25 februari 1870, sida 3

Eek NIST Hvarjehanda nyheter, Stadsfiskal I. i S. är en mycket torrolig man: Endag under badtiden stod han i samtal med tre stycken S.-boar, hvilka alla, i likhet med H., voro försedda med det yppersta månsken. En badgäst, som kände H., närmade sig och frågade honom hvart han skulle vända sig för att träffa på nåiso. som kunde klippa af honom håret. I.xyvw rade att någon sådan konstnär ej fanns i sia den. Främlingen frågade förvånad: Hu bär ni: er då åt, mina herrar, för att bli klippta? — Åh jo, svarade H., vi lugga håret af hvarandra! hvarvid de fyra 9S.-boarne p en gång blottade sina skalliga hjessor. Skräddaren Josepii i Göteborg som är känd för sin qvickhet och fyndighet, fick en dag besök af en herre från landet, hvilken anmälde sig som kund, och lät ta mått på åtskilliga för honom behöfliga plagg. Sedan detta var expedieradt, frågade han, om han nu, utan vidare måttagning, kunde hos J. reqvirera efter behof, tilläggande: om jag skulle lägga ut, så säger jag till. J.inaföll genast: Med mycket nöje, min herre, jag utber mig af er endast den godheten, att ni också säger till om ni lägger in! Prestuis:sria. Då nyligen riksdagsfullmäktigen Ola Jönsson i Kungshult var betänkligt sjuk, spred sig ryktet, att nämnde hr J. aflidit. Då denna underrättelse äfven nådde den ortödoxe kyrkoherden W:s öron, utbrast han förtjust: Ja, der ser man, så går det med våra rabulister. Polisen på det hala. En dagiförra. veckan voro ett par detektiva poliskonstaplar i Köpenhamn på spaning efter en man, som skulle stå till rätta för några mindre lagöfverträdelser. Den unge mannen, som vi vilja kalla P., påträffades icke i sin bostad, men: då hans värdinna upplyste att han gått ut med ett par skridskor i handen, fingo konstaplarna äfven lust att en gång komma ned på isen, och de gingo derför ut på sjön vid Nörrebro, der de ansågo det mest sannolikt att de skulle finna sin man, och de träffade honom också verkligen på Peblingesjön. Konstaplarne skildes åt och närmade sig från hvardera sidan, låtsande sig vara privata personer, som gått ut på isen för att slå kana. Den eftersökte skridskogångaren anade icke heller oråd, och det lyckades konstaplarne att komma honom temligen nära; men i sista sekunden, då de trodde sig säkra om fågeln, kände han igen den ene af dem, och med en hastig rörelse gled han åt sidan, och det var icke mer fråga om att kunna hinna fatt honom. Konstaplarna försökte då att parlamentera, :och P. var icke heller ovillig att låna dem ett öra samt lofvade slutligen att inställa sig å vaktkontoret på qvällen, endast han fick dagen på sig att i -lugn och ro öfva sig i skridskoåkning. Detta var dock icke riktigt i konstap:arnes smak, och de gjorde derför ett vildt försök att taga fast P., som emellertid i hastig fart försvann öfver den blanka isen, utan att de kunde följa honom. På gqvällen irställde sig emellertid P. på vaktkontoret, såsom han lofvat, och man är nu betänkt på att anskaffa några par skridskor, till polisens bruk, i händelse ett dylikt fall åter skulle inträffa. WVigtig nyhet från Byrsslond! utropar Oscar Cometant i Sigcle. Özaren har offentligt promenerat arm i arm med Adelina Patti. Det är väl första gången som en herrskare öfver alla isberg visar sig så varm, så artig, så glömsk af all etikett för en primadonnas skull: Hårtestarne på de kejserliga ceremonimästarnes hufvuden ha rest sig, och de ha ryst vid denna syn. Ah! och den Napoleon III, som inte ville tillåta att kammarherre markis de Caux melodiösa maka presenterades i Tuilerierna, ja till och med tog bort från markiseos rygg den der guldnyckeln, som utgjorde hans stolthet och ära! Der ser man nu hur en markis och en markisinna bli hämmade för det nederlag, Frankrikes hof tillfogat dem; jag vill nu inte tala om att den musikaliska markisinnan, efter sin historiska promenad med czaren, blifvit dekorerad med medaljen för nit!