Dagens Nyheter – 24 februari 1870, sida 2

RE EA nn aldrig på annat: — Wilhelm förbrytare och i fängelset — — — ! En åf sommårens: stjörnklära aftnar satt hon vid fönstret i sin lilla kammare: Biieken sväfvade ut öfver den stillå hejden. Der framför låg slottet, på de många, blanka rutornä ov: de förgyllda flöjlarna lekte månskenet, vatv..t Borlade sakta vid dess fet; daggvåta blommor Och blad glittrade öfverallt, hvårthän hennes öga såg. En och annan fågeldrill var allt det ljud, som afbröt håttens tystnad; en outsäglig frid och Härmvni låg öfrer det hela. Milda, välgörande tårar rutno ed öfver .Johanriab kinder, och alla hennes tärkar sarilades i en imnerlig bön: Nu.glittrar dagg på ros ooh strå Med glans som: stjerneljuset, . Och vissna blad och blommor små Sig höja gladt ur gruset; Hvar liten ros i denna stund Förybgrad står i dal och lund. Eh gång också — jäg växte då — När ävällen tyst sig sänkte, Det föll en dagg från himlen blå, Som tröst mitt hjerta skänkte, Då, som på blad och villsam våg; På mig Guds milda öga såg. Men nu — min Gud, till doms ej gå! Mitt hopp Kar intet ankar, Och Tina krafter äro få, Och trötta mina tankar ) ,