Dagens Nyheter – 24 februari 1870, sida 2

-—123 ohonom bort från hvirfyeln, men så kom den ch drög Höriom mEd Big, och Bå gick det allt Fidare utför — Täviten rullade fed mot afgrunden! — Det kom sate a långt, att Johanna ej mer fick Hågra underrättelser från Wilhelm. Hvem skölle Kör fråga? De förnämsd borgmästareti kom Aldrig i Hennes väg, Hans stölta fru and MiNdFe, Och hettes fader Härmnde ju aldrig Wilhelms Hamn utan att tillägga: tJ6, det är jäst 6 skön pojke! Det tar nog ett sorgligt slut Med Höhomt: Den gamle repslägaren märkte icke att JoRKännas kinder bleknäde, när han ytträde detta, eljest häde Häl nög Värit försigtigare i Biha OhidömeK. Hvera skille Hönh fenga? Jö, Benärt hade Hon kunnat fråga kvart barn i staden, ty der falädes oM ingenting ahnat än Börgmästärens Wilhelm. Borgmästaren hade nemiligen Klifvit kallad till Köperhämn öch Hans frö Tåg sjuk, som döt sades, allt för sotlens Skull: IDer kän mån se, ätt äfven förtärt folks barn kunna komma på fall — Han var alltid en lätt fågel, han, fy! — säde den ehe till den andre, och så rätade dö på sig i känslan af ätt de sjelfva gått okländerligt geoiom verflden. Och Johänfia fick slutligtn veta sanningen: Wilhelm var arresterad! Det skulle gå hotöm mycket illa — Hån hade Haft någon befavttisg med Tälska voxlar Hån fick ju