Dagens Nyheter – 23 februari 1870, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Ett godt vilkor för låntagare. En vice pastor i S— stift, vi vilja kalla honom Zakeus, är något öfver 50 år, har städse varit skarp hushållare, hvarför han ock samlat ,,fyrkar, men är för öfrigt utrustad med högst klena predikogåfvor, hvilket gör, att han troligen aldrig, åtmmstone i denna sinliga verld, får någon lägenhet. Och det betyder ju föga för en kapitalist. Emellertid angelägen om att utlåna sina pengar, besöktes han en dag för en tid sedan af en bonde, som anhöll om ett lån å 200 rdr. Det går väl på, menade vår hjelpsamme prest; , När kan fader Jonas återbetala dem? — ,Jolt — svarade bonden, rifvande sig i hufvudet — när pastorn får lägenhet, ty förr behöfver ej pastorn dem. — ,Ja! det är saunt, medgaf presten; Jag går in gå detta vilkor. Och; besynnerligt nog, skrefs detta i reversen, bevittnad af tvenne hederliga personer. Sköfde tidning är sagesmannen. Umnderliga begrepp. En man i Köpenhamn skulle för någon tid sedan ifylla Ön folkräkningslista, men betänkte sig något, då turen kom till hans hustru. Han stirrade på rubrikerna: Stånd, ålder och kön, men skref slutligen: Rätt kön! — En annan aktad borgare, som skulle angifva, hvilken religion han bekände, skref: Trinitatis! Tidnings-polemik i Kalmar på 1850-talet. I sin långa minnesteckning öfver den nyligen aflidne d:r Engström anför tidningen Kalmar följande prof på tonen och andan i Kalmartidningarnas strider på Engströms tid: Det är 1857. Maria Serato, den underbara violin-spelerskän, ankommer till staden, och gamle Jon, eldig och svärmande som alltid, helsar henne i Barometern på följande sätt: Ja vid Sänet Anton — och alla andra helgon: Vi lefva i öfverraskningarnes tidehvärfl . . . Det ena året pengar och mera pengar än man vet råd med .. . Och det andra året flere vantar i bordet, än Seseman kunnat rikna. Kommer så ett tröstens budskap, pr telegraf, attsignora Serato — den underbara violinspelerskan — vill. göra oss den äran . . . och hvem vill icke säga henne ett välkommen, sutte ock sjutusen penningkritiska tårar ända ner i halsen... Och hon kom . . Vi ville tala till der nnga Söderländskan på hennes eget språk, ty v rille bli förstådda — förstås i åll underdånighe och så pretlade vi åstad nedanstående Sonnei .. Nu ville dock olyckan att Barometern och Kalmar-Posten efter vanligheten lågo i brinnande strid med hvarandra. Den sistnämnde tidningens redaktör var sjelf ej stark i polemiken, men hade, som den svage städse får göra, tagit sin tillflykt till hjelpare, och en af dessa gör den upptäckten, att det icke var poeten Jon som pretlat åstad med den italienska sonetten, utan att det var den gamle trädoktorn, som olofligt fastgjort ett damfäste på Petrarcas egor, eller att E—ms Fon