A signor Kalmar-Poste. Ah, Cospetto, buon giorno! Jag mese, backharianno, Begynt skällioni — malo tempo! Men förlora, fick smörj unto, Tvi de kalase! Jag fått nego, jag gamle strunto — Och ante Pelli också fått slängato på panna. Eh, ah, Cospetto! Jag förro slagits af funLYNNE Jag sparko, och ä lå etter-ond och ful . . . Struntol Cospetto! är jag ej pikanti? dd Usch jo! Danvikando-poöme Dimserato dä rart, de! E Vuraböndri. Vä min branche — in legio. Eh, bäh, Cospetto! vi tan tuting med fart — hä? Och med samma sluta fredo: — expenser bli mio! Jag bli mol-tust in sqvalt-qvarno — I ä klart, de!