Dagens Nyheter – 22 februari 1870, sida 3

denna fråga har en röst och som är tveksam, i hvilken riktning den bör afgitvas, måtte till sitt eget samvete ställa dessa tvenne frågor: om jag tillhörde en medborgareklass, som i århundraden förtryckts, af hvilken samhället väl utkräft skattebidragen, men hvilken det hånfullt vägrat de dyrbaraste medborgerliga rättigheter, om jag kände hos mig koncentrerad det lidandes och de oförrätters bitterhet, som hopats på mina förfäder, som drabba mig sjelf, som hota mina efterkommande, är jag väl då säker på mig sjelf, att jag ej skulle känna mig frestad till upproriska, fiendtliga tankar mot ett sådant samhälle celler åtminstone till likgiltighet för dess väl? Och den andra frågan är denna: när jag vidare ser, att de bland mina medborgare, hvilka just röna denna lott, icke dess mindre utmärka sig genom fosterländskt sinne och medborgerliga dygder, tåligt bidande att de herrskandes riättskänsla omsider för deras längtan och förmåga att verka i det allmännas tjenst skall öppna ett vidgadt utrymme, uppfyller jag ej då den mest befallande bland pligter, när jag lyssnar till det budet, att allt, hvad jag vill menniskorna skela göra mot mig, det skall jag ock göra mot dem? Det är ett fåtal frågan rörer; men betydelsen af en åtgärd, hvarigenom länge vägrad rättvisa beviljas, får ej uppskattas efter deras siffertal, som den närmast och omedelbart vidkommer, ty sådan är välsignelsen af det rättas utöfning, att fördelarne likaväl äro gifvarens som mottagarens. Det har sagts — jag vet ej, om med skäl eller oskäl — att i denna kammare skall finnas ett parti, och dertill ett mäktigt, som särskildt gjort till sin uppgift att förtjena namnet natwonelt. Om så är, vill jag hoppas, att det ej har för afsigt att söka en nationel förmån eller utmärkelse för Sveriges folk deri, att religiös ofördragsamhet och samvetstvång här skola upprätthållas längre, än annorstädes, utan att äfven dess omsorg om vår nationela heder skall mana det, att låta den svenska nationen omsider ställla sig i jemnbredd med alla de andra bildade folken. Det har ock blifvit sagdt — af dem, som ej äro den nya representationens vänner — att de stora humanitetsfrågorna ej ha mycket deltagande att påräkna från denna kammares majoritet; men lyckligtvis är det ännu icke visadt, att man skulle vilja så svika de vackra frihetstraditionerna från det gamla bondeståndets sednare dagar, och jag hoppas, att det beviset ej heller skall lemnas oss i dag.