Dagens Nyheter – 22 februari 1870, sida 1

Tror du ej att äfven vi kunna vara hederliga och ärliga? Du skall ej grubbla öfver sådana saker, Anna. Döm mig efter dig sjelf och säg: Huru älskar du mig? — Evigt! — Nå, du är en toka, som kan tro annat om mig, då. — 0, låt mig läsa i dina ögon, Otto! Ord kunna bedraga, men ett par ögon, de kunna ej ljuga. Anna sänkte sin blick djupt i den unge mannens : blåa ögon, och liksom hon blifvit dårad af deras förtrollning, vek :småningom det spottska draget ur hennes ansigte, och snart låg hennes tårsköljda kind vid hans hjerta, — Du är en liten toka i afton, det måste du. medgifya, sade: baron Otto. Hvarför skall du inrymma ditt lilla hufvud åt.sådana tokiga tankar? Der: skall ju blott min bild bo, skyddad af din kärlek. Men du. älskar mig icke, det vet jag nog . . . älskade du mig, då vore du annorlunda. — OO, säg hvad vill du väl mera, Otto? Har jag ej gifvit dig allt hvad jag kunnat? Har jag. ej trotsat. min fars vrede och träffat dig: här, ehuru jag sjelf nästan ogillade det . .. Och kommer den dag, då sorgen för mig ligger tung öfver fader Svens gråa hufvud, då straffar dig Gud, ty din är skulden, inför dig är jag lika. svag, som jag annars är stolt, och såge menniskor mig så, skulle de fröjdas öfver din seger.