Dagens Nyheter – 21 februari 1870, sida 2

OO Vv glad, mera än jag någonsin förr varit, ty — nu är Agnes min brud! — Det finnes sålunda ändå ett band i lifvet, som man: hvarken kan;:eller vill slita? frågade jag och tryckte, lyckönskande hans hand. — Ja, ni hadecrätt, hviskade han, men detta band är icke heller som andra, det gör icke lifvet trångt och inklämdt, det binder icke till träldom — det frigör endast med lycka, ungdom och lefnadsglädje. Jag stannade hela dagen qvar hos de nyförlofvade. Min vän var nu så pass återställd, att han kunde vara inne vid middagsbordet; derför blefvo några af familjens närmaste bekanta inbjudna, och man drack det unga parets skål. Morgonen derpå rullade min karriol åter genom den stilla handelsstadens gator, och snart var jag åter ute i Norges vilda, ensliga natur. Slut.