icke vara lämpliga att till sådana embeten befordras. Detta finnes också tydligen uttryckt i konstitutionsutskottets motiver till det nu framlagda förslaget. För min del går jag ännu längre. Då vår grundlag icke stadgar andra befordringsgrunder än förtjenst och skicklighet, så måste dessa ord, tagna i deras vidsträcktaste och mest omfattande bemärkelse, förefalla alldeles orimliga. Samma ord förekomma i flera af våra äldre lagar, och i det bekanta tjenstebetänkandet afår 1756 gjordes ett försök att förklara och inskränka dessa ords betydelse, i det man uppställde ett fullständigt system för det förfarande som vid befordran till embeten och tjenster skulle följas, från hvilket ingen afvikelse finge ega rum. Men detta system visade sig olämpligt, och numera gäller ej denna förklaring. Omöjligheten att bestämma de rätta vilkoren för befordran har tvungit lagstiftaren att öfverlemna denna pröfning åt konungen, alldeles på samma sätt som omöjligheten att beskrifva alla de olika qvalifikationer som kunna ingå i samma brott tvungit brottmålslagstiftaren att vid straffets bestämmande lemna en viss latitud åt domaren. Vid sådant förhållande måste också tagas hänsyn till hvarje omständighet, som kan. göra den sökande mer eller mindre lämplig till embetet, fastän dessa omständigbeter ej finnag i grundlagen uppräknade. Redlighet t. ex. finnes icke omnämnd i 28 2 R. F.; men icke vill man derför påstå att det icke -skullebehöfva-fästas afseende på den i fråga om andra embeten än de i grundlagen särskildt omnämnda. Hvad beträffar skicklighet, så kan det, äfven om sökanden eger denna qvalifikation, Vaxa olämpligt att befordra honom till embetet, om nemligen skickligheten icke är förenad med sedlighet i det enskilda lifvet. Naturfel kunna göra en person olämplig att befordras till vissa embeten, hvarför kyrkolagen förbjuder biskop att till prest ordinera dem som dernied äro behäftade. På samma sätt kan jag också tänka mig förhållanden, som göra: det olämpligt: att befordra en jude till .ett embete, fastän grundlagen ieke förbjuder det och fastän till. detta embete icke hörer någon nämnvärd befattning med religionsundervisning och. religionsvård. Utskottet synes mig också i redaktionen åf denna 2 (284 R. F.) åtminstone ha gjort bemödande att uttrycka denna mening. Då utskottet säger, att främmande trosbekännare må kunna utnämnas: till vissa embeteny så har utskottet velat att dossa ord. på detta ställe skola tagas i samma bemärkelse som högre upp i paragrafen, der det heter att konungen må kunna uti militära embeten. nyttja utländske män af sällsynt skicklighet etc. . Ingen lärer väl döck anse att det ären ovilkorlig skyldighet för konungen att till dessa tjenster utnämna utlänningar. Med denna uppfattning, som jag för öfrigt alldeles icke hufvudsakligen: stödjer på detta uttryck i redaktionen, utan på sjelfva sakens natur, kan jag ieke.se: någon våda i att antaga förslaget, ehuru jag för min del icke skulle haft något emot, om det-gjorts något inskränktare. t regeringens omdöme och samvetsgrannhet äro vida svårare frågor än denna öfverlemhade. Det förbud som finnes mot att använda främmande trosbekännare? i de flesta af rikets embeten anser jag hvila på en ohållbar grund och önskar att detsamma må ur vår: grundlagsborttägas: -frectomt HO0sI fecter 3 ie mV DE TN Åh RTR TM RER RÅ RA RR RR Ra Ä