Justitie-statsministern hr de Geers yttrande under debatten i Första kammaren om utvidgade rättigheter åt främmande religionsbekännare var af ungefär följande lydelse: Om den föreslagna grundlagsförändringen innebure, att främmande kristne och mosaiske trosbekännare skulle erhålla rätt att utan allt afseende på deras trosbekännelse befordras till alla de tjenster i staten, från hvilka de icke vidare skulle vara genom grundlagen utestängde, så skulle jag för min del hysa betänklighet att antaga detta förslag. Men jåg kan icke tro detta vara fallet. Först och främst vill jag icke erkänna någon rått för hvem det vara må att befordras till statens embeten — och 28 3 R. FE. afser icke att tillförsäkra någon enskild en gådan rätt, utan att bestämma de inskränkningar i konungens rätt att välja embetsmän, som grundlagen ansett nödiga för att betrygga statens intresse att få goda embetsmän. : Vidare är det uppenbart att för att kunna erhålla en tjenst är det icke nog att ega skicklighet uti de göromål i allmänhet som tillhöra denna tjenst. Det måste också tagas i betraktande, huruvida man blifver mindre skicklig i en del af dessa göromål och ännu mera, om man är alldeles oförmögen att uppfylla dem; vare sig att denna oförmäga är cen följd af personens oskicklighet eller-en följd af grundlagens bud attiecke med denna del af embetet sig befatta. -Häraf följer också att i samma mån som till ett embete . höra många och: vigtiga funktioner som angä religionsmål och religionsundervisning, så måste främmande religionsbekännare;