Dagens Nyheter – 19 februari 1870, sida 1

my OG Jag frågade likaren hans tanka om den sjuke. Hån kunde ingenting lofva, men sade, att mycket skulle bero på en omsorgsfull och hoggrann skötsel. Emellertid hade jag naturligtvis berättat familjen mitt möte med främlingen och utbedt mig tillåtelse att afvakta en möjligen inträdande förbättring i hans tillstånd, innan jäg fortsatte min resa. Läkaren hade föreskrifvit en omsorgsfull vård, och denna hans föreskrift följdes på det nogaste. Dag och natt vakade Agnes öfver den sjuke; hennes föräldrar kände sin dotters känslor, och de lade allt i hennes händer. Första dagarna led min vän af oafbrutna feberfantasier. Hans tillstånd var så svagt och utmattadt, att till och med hans vackra sjukvakterska började tvifla på, att räddning var möjlig. Men derför förlorade hon dock icke modet att ålägga sig alla försakelser för att vårda honom; alltid var hon tillreds, alltid bevakade hon hans minsta rörelser. Hon satt vid sängen, lidande, med ett uttryck af smärta, med ett drag af sorg i sitt älskliga ansigte, som nästan gjorde ett mer gripande intryck än sjelfva anblicken af den sjuke. Sålunda hade jag sett henne i två dygn på samma plats. Jäg hade föreställt henne hur nödvändigt det var, att hon äfven tänkte