Dagens Nyheter – 19 februari 1870, sida 1

-—DÖ -— mer af renhet och qvinlighet, en barnslig luftighet och naivitet, som måste väcka intresse — äfven om man icke hade sett henne gråta. Kaffebordet flyttades upp på en kulle i trädgården, som låg invid elfyen. Den var beväxt med unga björkar, mellan hvilka en väg slingrade sig spiralformigt upp mot kullens topp. Här hade man under en hög, lummig ask anlagt en bred torfbänk, klädd med mossa, framför hvilken blomstrade en yppig rosenbuske. Solen kastade ett varmt, spelande ljus in mellan björkstammarna, elfven vaggade 1 sakta, drömmande vågsqvalp, på den blå himlen: sågs endast en och annan lätt, ljus sky, från det friskt doftande björklöfvet hördes fågelsång — för öfrigt låg allt omkring I frid och ro; Framför oss, på elfvens motsatta strand, lyfte sig, de höga fjällen, klädda i sommarens frodiga, gröna drägt ochj aftecknande sig met den blå bakgrunden. i mjuka, formsköna linier, men stängande utsigten — en ridå, som alltid förblifver nedrullad och döljande den der bakom liggande scenen. i Under det min värd läste tidningarne och hans hustru gått in för att ombestyra någonting i sitt hushåll, inledde jag ett samtal med fosterdottern, Hennes konversation var lätt och ogenerad; det låg till och med ett viss stämningsfullt doft öfver den, emedan hon fritt och vältaligt gaf sitt ungdomliga sinnes hela värma och hän