Dagens Nyheter – 19 februari 1870, sida 1

EV de Ända uppe på File-fjäll har Drammenselfven sin Källa: Den försar en kort sträcka inklämd mellan klippor; men knappast har den nått fjällets fot, förrän den vidgar sig och strömmar framåt, bred och vattenrik som kanske ingen annan flod i hela Norge. Under olika namn genomlöper den Nordreoch Söndre-Aurdalen, Ådalen och Ringerike, idel trakter, hvilka höra till de skogrikaste i landet. Det är en sträcka på öfver femtio mil, och på hela denna väg upptager den den ena stora timmerflottan efter den andra. Då bönderna uppe på fjället ha fällt de gamla grånarna och furorna, föras stammarna ned till elfven och kastas i vatthet för att sjelfva befordra sig med strömmen, till dess de nå elfvens utlopp. I hvarje träd är egarens märke inbrändt, och då de ha uppnått Drammen, uppfiskas de af de olika stora handelshus; hvilka trädt i förbindelse med bönderna; de köpa hela sändningen; låta skreda och tillyxa dem och afyttra dem sedan på de stora inoch utländska handelsplatserna. Det är de fösta af invånarnes förvärfskälla, det är denna handel, som före branden hade gjort Drammen till en af Norges rikaste och mest blomstrande städer, den är det, som, den stora olyckan till trots, lofrar staden en betydande framtid. Det var fram på eftermiddagen som jag i det egendomliga horska fordon, som kallas en karriol, kom rullande in genom stadens hufvudgata. Sedan häst och vagn hade satts in PÅ RESANDE FOT. 18.