Dagens Nyheter – 18 februari 1870, sida 1

XI. Den stora eldsvåda, som för ett par år 60dan ödelade Drammen, torde ännu vara i friskt minne. Man vet, att omkring hälften af staden lades i aska, och att många genom denna olycka gjorde särdeles stora förluster. Det var sålunda att vänta, att staden skulle förete en sorglig anblick af obebyggda tomter, halffärdiga hus och ruiner. Detta var dock alldeles icke förhållandet. Tvärtom — längs elfvens stränder står hus vid hus, det ena större och prydligare än det andra, från det rymliga torget och från den Vackra, nybyggda kyrkan draga regelbundna och breda gator ut i alla riktningar, de brända tomterna äro förvandlade till blomstrande trädgårdar eller inhägnade till ansenliga upplagsplatser för trävaror, och der ruinerna stodo, ha, i stället för de gamla trähusen, stora, moderna hus rest sig. Ty Drammen var en rik stad, och det är den till en del ännu; den var en driftig stad, och olyckan har endast förökat invånarnes verksamhetsoch företagsamhetsanda. Men den är tråkig och enformig, den är tyst och i saknad af alla förströelser, den är, som de flesta mindre städer, blottad på allt andligt lif och i saknad af många intressen; den är på det hela taget endast ett — och det är: handelsstad. Hvart man vänder gina blickar, ser man de stora brädstaplarna ; de äro stadens rikedom, de äro dess innehåll, det är för dem och genom dem gom staden lefver.