Dagens Nyheter – 16 februari 1870, sida 2

när badgäster dansa med fröjd och lust — då har Hygiea, helsans milda leende gudinna, redan vunnit seger. Om Amor dervid spelar en och annan ett litet spratt, kunna deremot de skatta sig så mycket lyckligare, dem !skalken gynnar. Det blir väl vår och sommar igen, och om vi ha helsan, komma vi åter nästa år, är det vanliga uttrycket i afskedets sorgliga stund. Vår gemensamma förhoppning sammanknyter sig också på det innerligaste med dylika afskedsord ; men i detta nu har det yppat sig en farhåga (det är ej guld allt som glimmar). Några inteckningshafvare i badkuranstalten ha nemhgen uppsagt sina der placerade medel till återbetalning, och badinrättningarnes bestånd är derigenom i viss mån hotadt. Hvad ärivid sådana utsigter att göra?Z har en tid bortåt synts som ett stående frågteckert på mångens anlete. Badhusdirektionen trodde sig ett ögonblick hafva funnit rätta sättet att utplåna detta frågtecken; den föreslog att staden, såsom kommun och på grund af gemensamt behof, skulle garantera de uppsagda beloppen. — Låter måhända säga sig i viss mening, kan man svara, men hvar blir då slutligen gränsen för gemensamt behof? — Andra utvägar bli nog derför nödvändiga att ha iberedskap, hvdriblanid nedanstående plån tyckes klinga bättre: ; Trollformeln heter utsträckt aktieteckning. Köpenhamn har sin storartade och mycket besökta badort, Klampenborg; Stockholm bör äfven ha gin hvarken närmare eller fjermare bekigen än just här. När vårvinden mojnat ut, blir alltid full stiltje i lifvet på Stockholms Djurgård. Någonstädes måste man dock ,göra utaf sig, äfven under sommaren; — till Furusund, Waxhölm, Dalarö etc. — må så vara, men ; man behöfver omvexling, och hvem kan väl ligga i en skärgård hvärenda sommar? Utsträckt aktieteckning och ett meri omfattande program för anordningen, och våra badinrättningar skola icke allenast:ega bestånd utan plåtsen blifva en badort och ett sommarnöje, tillfredsställande nutidens anspråk. Der ha vi ju medlet och ändamålet. Söndags-Nisse har redan haft den omtankan att erbjuda oss Molins fontän som lärer sakna plats och utrymme i Stockholm — det låter höra sig. Men utsträckt aktieteckning på grund af ett omfattande program är ;den hufvudsak som skall pådrifvas icke allenast inom våra egna fridens: bygder, utan hvarför icke äfven bland skandinaver och tyskar; ty en mängd nya badformer och anordningar måste kunna erbjudas; och för nöjet sedan: teaterhus, circus, nya kon.sertoch danssalonger, m. m., m, m.! Medgif att miniatyrernas tid ligger redan långt bakom oss; vår samtid fordrar hvad man kallar ,,stil i allting, då blir det affär. Derförl å bas Teg eraintes, vive LC esperancel