Dagens Nyheter – 16 februari 1870, sida 1

— 65 — — Nej, Max! Det förstår jag ej. — Tyst, så är det likväl. Men ännu kan jag leda dig på vägen, sade han och hans leende blef klarare. Du får icke uppsöka henne, förr än du är fullt utvecklad. 9Så skall du blifva min elev. Du blir en kort tid några steg bakom mig, sedan gå vi några tillsammans — och sedan — han afbröt sig hastigt. — Broder! ropade Giovanni, VI Det var en vårdag i Florens, åter sken solen på dess torn och kupoler. Vid en öppen port stod en grupp af män, som ifrigt samtalade. — Man säger att mannen lär vara en florentinare, sade en af dem, en besynnerlig nyck, om så skulle vara. — En galenskap, säger jag. Hvad rättighet har en hederlig man att dölja s:: amn? — Nej, signor! Hans namn är hans cgendom, men det lär väl snart blifva kändt. Det är en alltför präktig målning, att den ej snart skulle finna köpare. — Ni tycker således, att det är en vacker tafla? — Om jag tycker? Jag vet ingen artist ; Florens, nog skicklig att måla en dylik. D t EN BERÄTTELSE FRÅN FLORENS