Dagens Nyheter – 15 februari 1870, sida 2

— Jag tyckte ofta att du var här, sade Giovanni lugnt; när kom du hit? — För fjorton dagar. sedan. Åter inträdde. en lång tystnad och, :de stora ögonlocken föllo långsamt igen. Under -hela;, den derpå; följande. veckan kom ej. ett ord öfver Giovannis läppar, Han kände igen sin kamrat och kunde ligga långa, timmar och, betrakta honom. — han tog föda och läkemedel ur hans hand, ban, lit honom betjena sig med allt, men, aldrig ett ord vexlades, somi ej för tillfället var nödvändigt. Åter. förgick en vecka. En afton låg Giovannpi sent vaken, rummet var. upplyst, en brasa brann i spiseln, on lampa stod på bordet spch vid dess sken satt Rolf och läste. Hans profil var vänd mot. Giovanni, ett magert, insjunket ansigte, alldeles för gammalt, sorgset och färadt för sin ålder, På samma sätt som Giovanni under den sista tiden legat och betraktat det hundradetals, gänger, låg han äfven nu och, betraktade det; han rörde sig ej förr, än Max bortlade boken, — Max Rolf, sade han, Max gick fram till honom. och han frågade oroligt och häftigt: Hvad. förde dig hit? Hvarför kom dy, då hvarje annan vän hade lemnat mig? Jag har: aldrig tyckt om dig, och likväl har du, likt en qvinna, skött och vårdat mig, du har vakat öfver mig. Max Rolf, jag frågar dig ännu en gång, hyarför kom du hit? Hans