Innan tal, lemnade ordet, ville han: begagna tillfället att fästa uppmärksamhet på det trångmäl, hvari statskontoret alltid befinner sig, på gränd derafysvatt dettaå kontor numerd sedan Vi fått ärliga riksdagar ej har några öfverskott från föregående år att använda, då statsregleriugen, hänvisas till inkomster, som-ej inflyta förrän. flera månader. efteråt. Statskontoret eger, som bekant, ingen grundfond, menunder nuvarande förhållanden blir det nödvändigt att förskaffa det en sådan. Enligt tal:ns tanke skulle detta ock dättkunnalåta sig göra. Det vore nu nöriligen tid på att alla de kassor, som finnas samlade, t. ex. de många under krigskollegii vård, gjordesför staten fruktbärande. Våra förvaltande verk hå så småningom förvåndlats till privatå bankinrättningar eller, för att begagna en inom kammaren mera respekterad benämning; tillfilialör af riksbanken, söm utlåna peimingär, som göra förTuster på dessa lån och äro underkastade alla de-eventualiteter, som en dylik rörelse medför; samt-hatva dessutom en dryg administrationskostnad. Talaren visste mycket väl att det s. k. kamrerareintressethufvudsakligen lefde på denna bankrörelse och att hvarje reform skulle från detta håll möta ett ihärdigt motstånd; men han upprepade, hvad han förut yttrat, att statens tillgångar ej borde förvaltas och förvaras på-flera-håll; utan-sammanföras, De nuwifrågavarande kassorna ega ett sammanJagdt belopp af omkring 7 millioner, och tal. kunde ej finna annat än att de voro särdeles lämpliga att bilda eh grundfond för statskontoret. Naturligtvis skulle dennn reförm vidtagas med största varsamhet, så att mga aft färsrubbningar för enskilde deraf uppkomme. Den fråga, som nu upptoge kammarens uppmärksamhet, vore i sjelfva verket vigtigare än den, syntes: -på djupet deraf låge uppslaget tillett nytt finanssystem. Härefter, sedan repregentationen årligen bestämmer budgeten, kan det ej bli fråga om att bilda kassor, utan tvärtom att göra hvarje statens tillgång fruktbärande. Det gamla systemet, att regeringen för möjligen förefallande behof skall ha dispositionsrätt öfver en mängd fonder, är numera föråldradt. Öfver åtskillign redan bildade fonder kan dock representationen utan regeringens medgifvande icke disponera; men tal. hoppades att regeringen i detta fall skulle taga tidsenliga initiativer. Hr Posse slutade sitt anförande med uttalande af. den grundsats, som han alltid förfäktat, nemligen att inga nya Skatter böra beviljas, förrän förut befintliga tillgångar blifvit använday och med stöd af denna grundsats, som shan trodde att åtminstone andra kammaren skulle hålla!fast vid, ansåg han attunder nuvaraiide förhållånden regeringen hade lika liten rätt attbegära nya pålagor söm representationen att medgifva sådana. Sjöministern hr Leijonhufvud förklarade anledningen hvarför , besparingarne på anslaget till båtsmanskojer ej kunde påräknas såsom någon tillgång. Äfven i afseende på åtskilliga äädra poster meddelade han några upplysningar, hvarmed han ville visa det de dmtalade besparingarne ej vore disponibla. Finansministern hr af Ugglas uppträdde härefter ånyo bland annat för att visa, att öfverflyttningen af armåförvaltningens fonder ej vore något nytt finanssystem, såsom grefve Posse förmenat, ty frågan vore, med anledning. af framställning från 1868 års riksdag, beroende på pröfning hos regeringen som infordrat vederbörandes utlåtande i ämnet; Dessutom protesterade han mot hr Posses påstående, att regeringen ej gått tepresentationen till mötes med erforderliga utredningar af befintliga tillgångar. Hvar skulle t.-x. hr Posse fått de uppgifter, hvarpå han grundat sin interpellation, om icke cheferna för landtoch sjöförsvaredepartementen. i sina utredningar lemnat honom materialier? Krigsministern hr Abelin anmärkte, att uppställandet af stam för den beväring, som saknade sådan, verkligen vore att utveckla beväringsinrättningen. Orsaken hvarför man dröjt med att sörja förde behof-medafseende å beväringen, om hvilka finansministern talat, vorg .dels den att man måst afvakta riksdagens beslut öfver det organisationsförslag, som hade tagit dessa tillgångar i anspråk, dels att de förut -varit otillräckliga för dermed afsedda förändringar, och man. borde icke börja ett företag förrän man kunde se att man gick i land. dermed. En ansvarig departementschef kunde; för öfrigt ej gå tillväga lika lätt och lika opröfvadt, som en utanför rådskammaren stående anmärkare. Hr 4: Bergstrom tycktes anse att grefve Posse gått längre än han bort vid begagnandet af interpellationsrätten, och yrkade att kammaren skulle. öfvergå till dagordningen, då han nu framställt nya. interpellationer. Enahanda anmärkningsgjorde hrr Staaff och I Asker, som nedlade sin protest mot hr Posses sätt att förvandla en interpellation till ; diskussionsämne öfver en statsutskottsfråga. Feer John Ericson ansåg sig böra begagna tillfället. att. protestera mot inställandet af andra beväringsklassens öfningar, en åtgärd, för hvilken intet skäl har kommit till offentligheten och genom Hvilken krigsministern äfventyrat all den. framgång, som föregående -krigsministrar alltsedan 1809 vunnit åt beväsringsiörättningen. Hr Ericson, som ej anförde annat än det, som förut blifvit sagdt i första kammaren, hedrades icke af krigsministern med något svar. på. dessa. anmärkningar. färger