Dagens Nyheter – 14 februari 1870, sida 2

--— 01 — gaf till ett rop af förskräckelse, det var hennes far. — Hvem är du, som Likt tjufven stjäl dig in i min bostad? Vänd. dig ; hit, Giovanpi R pardo! utropade den. gamle mannen. Ynglingen var icke feg, han träddo stolt fram. — Jäg har icke stulit mig in bär, jag är ingen tjuf! sade. han, — Hvad gör du här vid denna tiloma och i min dotters sällskap? Fadren hade häftigt dragit Lucia till sin sida. Giovanni gick fram till henne och slog armen kring hennes lif. — Jag älskar henne! utropade han, jag älskar henne och hon är min. BSignor,. skilj 088 icko åt! Hon är min, vid allt hyad, heligt är, inför Gud och menniskor. Rodnaden flammade. på Michael Rossis kinder och elden brann ihans ögon, men han stod lig och upprätt, en gammal, sträng och: ståtlig man, — Hon tär min, icke din, svarade han långsamt, hon är min dotter och ännu ett barn. Hon är min dotter, säger jag —och Michael Rossis dotter kan ej blifva hustru åt.on okänd yngling! Lucia, släpp hans hand! Hon lydde; tdod en stolt rörelse drog Giovanni bort sin arm; hon vacklade. några. steg baklänges — och de voro skilda, Rossi fattade Lucias hand. och. drog henne