Dagens Nyheter – 14 februari 1870, sida 1

— 53 — vandlade Giottos vackra, hvita torn till flammande guld, Han satt och betraktade denna luftiga syn. Huru skön den var, denna herrliga byggnad — och han, som var degs upphofsman, han, hvars verldsberömda namn hade ljudit genom fem århundraden, han hade till en början endast varit en herdegosse på dessa berg! Giovanni satt stilla till dess solen gått ned, och då han uppstod, glödde hans kind, IV. Max Rolf stod ensam i sin atelier — en man med mager figur och fåradt anlete, icke vacker, sjuklig, blek och uttröttad, en ensling, utan syskon eller fränder, utan hustru eller barn, en främling med få vänner. Hans tunna läppar hade antagit vanan att sluta sig tätt tillsammans. Men att det finnes ljus inom honom, förmåga att älska och lida, synes af den flammande strålen i hans blå, brinnande öga. Han är en man, som på endast tre år har skapat sig ett namn i Florens. E Han stod sysslolös framför en stor tafla, hans nyss slutade arbete, frukten af hans sista. möda. Han stod och betraktade den, med båda händerna stödande sig på en käpp, då dörren till rummet öppnades och Michael Rossi, rak, högväxt och klarsynt som förr, visade sig på tröskeln.