s LL . Den förmenta prinsessan. Lektor Carl Norrby har, genom Dagligt Allehanda, till varning meddelat allmänheter följande märkliga berättelse: Sedan många år har både i Stockholm och på flera ställen i landsorten äfvensom i Finland: (Åbo) uppträdt ett numera öfver medelåldern kommet fruntimmer, hvars hemlighetsfullhet och i allmänhet besynnerliga uppförande ådragit henne en uppmärksamhet, som icke alltid varit af grannlaga natur, men äfven ofta röjt ett uppriktigt och lifligt deltagande. Hon har kallat och kallar sig fortfarande fröken Helga De la Brache. Oaktadt hon i äfseende på allt, som rörde hennes person och lefhadsomständigheter, gifvit sig skenet af en vätrsamhet och förgsigtighet, som man eljest är övan att finna endast hos politiska flyktingär i en farlig omgifning, har hon dock sällan eller aldrig underlåtit att för personer, med hvilka hon kommit i närmare beröring, framkästa betydelsefulla vinkar om sin höga börd och sina förnäma relationer. För dem åter, i hvilka hon trott sig kunna påräkna passande verktyg för sina väl beräknade planer, har hon ej tvekat att fullständigt yppa beskaffenheten af den vigtiga hemlighet, som vore förbunden med hennes person. Hufvudsumman af den berättelse, som då vanligen med stor liflighet och med uttrycket af en djupt olycklig, Hvilken dignar under tyngden af smärt samma minaen, framställdes, har i allmänhet varit följande: Hon, fröken De la B., vore f..d. konung Gustaf den fjerde Adolfs äkta dotter med drottning Fredrika. Hennes höga föräldrar hade i hemlighet genom vigsel i ett schweiziskt kapell återknutit den förening, som. år 1812 blifvit upplöst, och hon, frukten af detta förnyade äktenskap, vore omkring 1819 eller 1820 född i Lausanne, der hon under sin moders uppsigt, om ock ej hos henne sjelf, tillbragt sina första barnaår. Förmodligen år 1825 kom hon till Sverige för att Uppfostras af prinsessan Sofia Albertina, dock af egna medel, skänkta eller deponerade af hennes -slägtingar. Redan året derpå återhemtades hon döck på sina föräldrars önskan till Schweiz, der hennes moder likväl snart dog. : Förskjuten af sin höga slägt, blef hon år 1828 af f. d. konuegen sjelf i hemlighet förd till Sverige och till prinsessan Sofia Albertina. Men vid prinsessans kort derefter timade död skickades hon enligt då gällande svensk lag (!) till Wadstena hospital. Meningen härmed syntes hafva varit, att hon skulle kunna förklaras för vansinnig, i fall hon kommit i tillfälle att för någon yppa sin börd. Wadstena hölls hon inspärrad till år 1834, då hon efter en tids vistelse vid Manilla, der hon genom behandling af d:r Säve befriades från en i fängelset ådragen ögonsjukdom, som hotade henne med blindhet, öfverlemnades åt grefvmman Wetterstedts vård eller, enligt en -annan version, rent af upptogs i excellensen Wetterstedts hus för att der uppfostras. År 1835 fördes hon till Slesvig, der hon konfirmerades, vistades sedan hos sina höga slägtingar i Baden, men återfördes redan 1836 till Stockholm, der hon hölls strängt afskild från umgänge med, andra menniskor eller i ett slags arrest. År 1837 råkade hon i ett upprördt ögonblick (det var vid tidningen om Gustaf Adolfs död) att förråda sin börd, och nu. började för henne en tid af de svåraste lidanden. :Af de maktegande (naturligtvis i ell hemlighet) förklarad för vansinnig, inspärrades hon ånyo i Wadstena hospital, hvarifrån hon likväl det följande året med biträde af en numera-afliden Upsalaprofessor lycka-des-rymma, Under de mest förvånande om