Dagens Nyheter – 7 februari 1870, sida 2

saltsjöfisk, så genomfrusen, att korrespondenten tviflade det isen någonsin kunde kokas ur densamma. Såsom ett prof på allmogens i trakten civilisation förtjenar nämnas, att första marknadsdagens qväll några fulla bondslokar ställde till en kalabalik på ett af värdshusen. — Tablån var allt annat än angenäm. Både män och qvinnor voro i lufven på hvarandra. Såsom tillhyggen begagnades. bland annat, vedträn, grytor, buteljer, käppar och Gud vet allt. Då värden ville stifta fred, fingo både han och betjeningen sina varma fiskar. Polis och andra ankommande personer stillade slutligen upproret. Ny taxa å afgifter vid Göteborgs stads jernvåg har blifvit af k. m:t fastställd. Lyckliga stad! Furuved köpes nu i Wexiö för 3,50 och björkved för 4,50 pr famn. Egendomehandel. Hr E, Stridde har i dessa dagar försålt sin egendom Kungshult åt riksdagsmannen Ola Jönsson i Kungshult för 14,000 rdr rmt. I migsshugg. Söndagen i förra veckan tilldrog sig i en torplägenhet å Bålsta egor i Roslagen en lika sällsam som sorglig tilldragelse, i det hustrun till torparen Erik Andersson, som för tillfället var borta, då hon skulle skära naglarne af sin två-årige sons händer, dervid råkade, vid en af gossen företagen rörelse, att på samma gång afskära två fingrar. Genom stark blodförlust och häftigt skrikande blef gossen så medtagen, att han dagen derpå, innan läkarehjelp kunde erhållas, afled. Återigen balans f Halmar. Denna gång har sådan yppats inom lotsverket, men liksom den inom tullverket, blifvit betäckt. Detaljerna dervid äro emellertid icke vidare kända än att balans uppkommit, att den blifvit betäickt och att den felande begärt sitt afsked. Tidningen Werdandi tillägger härom: Att bristerna blifva betäckta, deruti är allt godt och väl; men en annan fråga är, huruvida rättvisan kan anses tillfredsställd med mindre än att de personer, som haft närmaste uppsigten öfver räkenskaperna och förvaltningen, få, om än i sjelfva verket oskyldige, vidkännas obehag för bristande tillsyn. Godt sätt att opptäcka timmertjufvar. Vi meddelade nyligen en historia från Köpenhamn om huru en person derstädes lyckades upptäcka vedtjufvar på så sätt, att han borrade hål i några vedträn, oeh fyllde dessa med krut samt derefter lade de sålunda preparerade trädna tillbaka på vedhögen.Då tjufven sedan skulle göra sig en brasa af dem, exploderade krutet med en dugtig knall, som ledde den bestulne på rätta spåret. — En ungefär dylik metod har nyligen praktiserats vid ett sågverk i Gefle-trakten, från hvars skog timmer oupphörligt blifvit stulna, utan att man med säkerhet kunnat få reda på, hvar de sedan blifvit försågade. Slutligen trodde man sig dock ha funnit rätta stället, men för att göra sig fullt säker derom, begagnade man sig af följande list. Sedan man huggit några riktigt vackra och aptitliga stockar, indref man i dem några säkra jerndubbar samt lade slutligen upp dem på ett ställe, hvarifrån tjufvarne beqvämast kunde afhemta dem. Det dröjde ej heller länge innan stockarne voro borta. Då skyndade man att lägga sig på lur i granskapet af den såg, dit man misstänkte att timret blifvit fördt, samt höll god utkik. Naturligtvis hade tjufvarne brådtom att försåga de stulna stockarna och således behöfde man ej vänta länge på den förberedda katastrofen. Sågen sattes i gång med frisk fart och allt gick präktigt, då ett, tu, tre de fördömda jerndubbarne kommo i vägen och — ritsch! ratsch! sågbladet flög i tusen bitar. Att det sedan ej var särdeles svårt att få bevis på tjufvarne faller temligen af sig sjelft. En god hjelp härvidlag fick man dessutom af sågaren sjelf, som visserligen först nekade inför tinget, men slutligen i harmen öfver sitt förderfvade sågblad oförsigtigt nog utropade: Inte kunne ja tro heller, att ni skulle vara så f—hb—de kittsliga å slå in spik i stocka!