Dagens Nyheter – 7 februari 1870, sida 1

leende och sjungande af glädje. Nu voro de trolofvade. Ragnhild var enda dottren till den rike Lars Hopen. Samma dag, hon första gången såg dagens ljus, såg hennes moder det för sista. Hon bortgick till det största ljuset, till ljusets fader. Derför hade Ragnhild icke varit så lycklig som de flesta andra att blifva vårdad och uppfostrad under en moders omsorgsfulla och kärleksrika ledning. Emellertid var hon uppvuxen till en god och vacker flicka. Det var icke mer än rättvist att fadren var stolt öfver henne, och ofta, då han med gin stora, grofva hand klappade hennes kind, sade han att hon var der bästa och vackraste flicka i hela bygden. Lars var stolt öfver henne och hon var hans enda glädje. Der funnos nog också de, som menade att Lars fann likaså stor glädje i sina penningar; men de, som sade detta, kände icke Lars. Han var visserligen sparsam, men ingalunda girig. På den tiden då han ännu var ungkarl, gick det åtskilliga rykten om honom i bygden. Man sade att han friat till Berte Bergslien, som på den tiden var en af bygdens fagraste ungmör, men dotter till en simpel husman. Hon hade gifyvit honom nej och gift sig med Jens Bråten, den ambulatoriske skolmästaren, hvilken hon, oaktadt hans fattigdom, länge älskat, Lars skulle tagit sig afslaget mycket nära, ty han var en både rik och stolt ung