Botemedel för ormbett. I tidningar från Australien omförmälas två fall, då af ormar bitna personer med lycklig utgång blifvit behandlade med insprutning af salmiaklösning. I ena fallet hade halfannan timme förflutit innan medlet användes, men inom 14 timmar hade patienten återfått medvetandet, och inom 36 timmar var han fullkomligt återställd. I det andra fallet användes icke medlet förr än 13 eller 14 timmar efter bettet. Alla brukliga medel hade utan framgång försökts, och patienten tycktes vara döentle; pulsen slog svagt, kroppen var kall och fuktig, och hon hölls med mycken svårighet vaken, En åder i hennes högra arm öppnades då; sju droppar stark salmiak-lösning, uppblandad med 12 drachma spenvarm mjölk, insprutades medelst en liten glasspruta; några droppar konjak hälldes också i hennes mun. Symptomerna försämrades cmellertid:; ändhemtningen blef nästan omärkbar. Nu insprutades åter salmiak-lösning, och inom tjugu minuter började symptomer till bättring, Efter en stund blef cirkulationen mera liflig, de oroande symptomerna försvunno, och inom fyra timmar vågade man låta patienten insomna. Vid uppvaknandet var hon fullkomligt återställd. Det torde vara skäl att försöka detta medel i fall af vattuskräck. En förfär!g olyekehändelse timade nyligen i Wien i hofrådet Trexlers familj. Vid femtiden på eftermiddagen skulle kaffe serveras, och man tände på den med fotogen fyllda lampan. Vid serveringen råkade frun att kullstjelpa denna, innehållet rann ut öfver bordet och fattade genast eld samt antände de kring detsamma sittande damernas kläder. -Inon ett ögonblick stodo de sex personernas kläder i ljusan låga. De sprungo förvirrade om hvarandra, och hela husets personal kunde blott med möda och egen fara få makt öfver elden. Hofrådinnan sjelf blef endast lindrigt skadad, tre andra damer deremot mycket illa och likaledes hv; ets begge döttrar. En af de främmande damerna ailed samma natt i följd af de erhållna brännsåren. oooEtt gammalt skrå. I Dannenberg, Nordtyskland, finnes ett gammalt skrå eller gille bland smederna, hvilket upprättades 1376. Det var för några dagar sedan fråga om dess upplösning, men medlemmarne beslöto på en sammankomst, att skrået skulle fortfara till 1876, för att medlemmarne då skulle kunna fira dess halftusenåriga födelsedag, på hvilken det -ock skulle lägga sig ned att dö. I dess arkiver har man funnit många värderika upplysningar om arbetarnes förhållanden under medeltiden. I Iloga ordning, ekulle det än gälla lifvet! För några dagar sedan hängde sig en man vid namn Lachambre i ett trädi Rarys skog i Frankrike. Ehuru kroppen upptäcktes redan innan den ännu hunnit kallna, tänkte ingen på att skära ner den, derför ätt det var tvifvel underkastadt, under hvilkendera af de bredvid hvarandra liggande distrikternas myndigheters domvärjo den plats låg, der sjelfmordet föröfvats. Kroppen fick hänga hela dagen; några af den aflidnes slägtingar höllo vakt kring densamma, och en stor mängd åskådare samlade sig kring stället. Uppror blamd mybyggare. Bland de i nordvestra britiska besittningarne vid RedRiver boende franska nybyggarne har ett ordentligt krig utbrutit, som rasat under en hel vecka och ej ännu upphört. Engelska regeringen hade till guvernör utnämnt och ditskickat en hr Dougall, hvilken nybyggarne med bestämdhet nekade moitaga, grepo till vapen och besatte alla vägar och pass. De fordra nemligen en egen territorial-regering efter amerikanskt mönster och ämna ingalunda ge vika. Guvernören har måst flykta in på Förenta staternas område, hvarifrån han rapporterat om sin ställning till regeringen i Canada, Han har reqvirerat engelska trupper för att tukta Red-River-settlarne, men det är mycket möjligt att Uncle Sam blandar sig i leken, då hr guvernören får lof att packa upp och återvända dis han kom ifrån, antingen han vill eller icke. Red-RBiver-distrikterna höra naturligen till Minnesota och Dakota, och ej till Canads (Am.-BL)