Dagens Nyheter – 4 februari 1870, sida 2

AO -— mycken bitterhet jag på Stjernvik mottog din biljett, som sade mig att du rest. Du undflydde mig, jag såg det. CAgdas tal om din kärlek förjagade likväl min hopplöshet; jag hängaf mig gerna åt alla de förhoppningar, hennes ord berättigade mig att hysa. Du hade lidit af min köld, sade hon, och, det var mitt ljumma :väsende, som gjorde att du aflägsnade dig från hemmet. Du älskade mig således! Jag var åter lycklig. cEn hägrande illusion gäckade mig. Under bemödandet att utan efterhängsenhet visa dig min kärlek blef min egen större. Du var också efter vårt besök på Stjernvik mera i ditt hem, och jag trodde mig deruti se bevis uppå, att mitt förändrade uppförande åstadkommit denna ändring i dina vanor. Jag förbisåg att du stannade för att med mig få tala om Agda. Jag fattar nu äfven att mitt eftergifna sätt, min intresselöshet för allt utom det, som vände sig kring min, tysta och passionerade tillgifvenhet, gjorde mig tråkig. Jag var icke en hustru för dig, äfven om jag varit lika ung som Agda. Nu är också all tro på lycka försvunnen. Lifvet synes mig öde och tomt, och den kalla verkligheten grinar hånande mot mig, i det den ropar: du har älskat förgäfvest. Jag förlåter dig hyad Jag lidit, jag förlåter att du svikit mig, jag ber dig endast tillgifva att jag var nog svag, att låta dig göra mig. till hustru, Lös gerna de band som