Dagens Nyheter – 4 februari 1870, sida 1

Militärsällskapet gaf i går afton sin första dans-soaråi sin eleganta lokal uti Brunkebergs hotell. I trappan paraderade en afdelning af lifgardet till häst som honnörsvakt. Klockan straxt efter 8, då de flesta gästerna anländt, uppspelade hr Ringvalls orkester en vals och dansen började. Efter dess slut anlände konungen, drottningen, kronprinsen ech kronprinsessan af Danmark, hertigen och hertiginnan af Östergötland samt hertigen af Dalarne. Vid deras ankomst uppspeltes folksången. Konungen bar Wendes artilleriregementes uniform, danska kronprinsen Svea gardes, hertigen af Östergötland generalsoch prins August skärgårdsartilleriets uniform. Dansen fortgick härefter med stor liflighet. Vi kunna, tyvärr, ej upplysa våra läsarinnor om med hvilka personer de kungliga dansade, utom hvad beträffar första fransäsen, i hvilken konungen dansade med grefvinnan Wachtmeister, vis-å-vis löjtnant Mecklenburg, prins Oscar med statsrådinnan Abelin och kronprinsessan af Danmark med kapten von Francken, vis-å-vis kapten Broberg. Trots det betydliga antalet gäster, var utrymmet äfven för de dansande godt, i följd af de förträffliga anordningarna af värdarne, hrr kapten von Francken, kapten Broberg samt löjtnanterna Mecklenburg, Hellström och Warberg. Naturligtvis voro de flesta af herrarna i uniformer -— man såg nästan alla regementen och kårer der representerade, några af Stockholms skarpskyttekårs kompanichefer voro äfven inbjudna — men äfven andra än militärer, deribland ledamöter af riksdagens båda kamrar, voro närvarande. — Vid smakfullt anordnade och rikligt försedda buffeter intogos mellan dansarne förfriskningar. Balen slutade först efter midnatt. Då de kungliga personerna lemnade balen, spelade orkestern danska folksången. Om giftomannarätten. Såsom bidrag till belysning af det omtvistade goda i giftomannarättens utöfvande öfver qvinnan, anför Borås tidning följande kostliga händelse, som för någon tid sedan passerade i en församling, ej långt från nämnde stad: En aktningsvärd och förståndig flicka ämnade ingå äktenskap med en välkänd person. Som hennes föräldrar voro döda, var således äldsta brodern giftoman. Denne, som är ett fånigt fattighjon och går på socknen, som man säger, fanns icke nu å orten, ty det händer ofta att han tycker denna sockenkringgång vara alltför enformig, hvarför han då gör utflykter till ganska långt aflägsna trakter. Våra älskande sökte derför med hemmavarande förståndiga slägtingars samtycke utfå lysning till äktenskapet, men förgiäfves, ty det måste företes bevis från giftomannen. Efter flera månaders, troligen lång, väntan anlände den förrymde giftomannen, hemskjutsad, till församlingen, som naturligtvis fick betala skjutspenningane. Nu tänkte de förbundssökande att alla hinder derför skulle vara borta. Så blef dock icke händelsen, ty den heder: värda giftomannen behagade säga — nej. Nu var saken ganska betänklig, ty utan ringaste grund i hvarken lag eller rättvisa låg det ju . hans makt att förhindra detta af förståndiga slägtingar gillade förbund. Med goda ord och illhjelp af den svenska nektarn, hvars åtkomst nekandet troligen hade till orsak, lyckades det slutligen öfvervinna alla betänkligheter, och med denne ädle giftomans goda ja och samtycke kunde äfven detta äktenskap intligen-blifva lagligen ingånget.