Dagens Nyheter – 3 februari 1870, sida 3

hjulet blifvit fastgjordt och försedt med en skena. Drifna velocipedryttare skola kunna skjuta stark fart på dessa nya fortskaffningsmaskiner. Nyheter från Amerika. Jag såg i en amerikansk tidning härom dagen ettpar nyheter från Sweden, som kanhända äfven äro nyheter för svenska tidningars läsare, skrifver en korrespondent från Newyork. Den ena var att kungen af Sverige håller på att skrifva sin farfader Bernadottes historia och den andra, att Kristina Nilsson inköpt oeh skänkt till sina gamla föräldrar i Sverige ett präktigt värdshus i hennes födelsestad. De muntra fruarna i Chicago (Göta C:0o.), skrifver Amerika-bladet, ha satt sig fullkomligt in uti det amerikanska rastlösa (Go ahead) maneret, och lofyva följaktligen att bli underhållande äfven för vår publik, hvilken vi härnedan meddela en annons om deras sednaste påhitt, hvaraf framgår, att hvarje lady och gentleman (fruntimmer och mansperson) i vår svenska hufvudstad, Stockholm, måtte haft en obehaglig nyårsnatt, samt att fru G. tagit sig vatten öfver hufvudet, då hon ämnar hålla reda på alla svenska ladies i Chicago, hvilka oftast ombyta tjenst en gång i månaden, och der gentlemänen föra ett icke mindre rörligt lif. I Svenska Amerikanaren läses nemligen: Svenskarne i Chieago uppmanas härmed vänligen att vara mig behjelplige med ett företag här på platsen, som jag hoppas skall omfattas med allmänt och godhetsfullt intresse, med en — folkräkning. Vi taga Stockholm till mönster, der en sådan folkräkning försiggick hatten till den 1 januari d. å. Hvar och en i Chicago boende svenskt fruntimmer och mansperson torde derför, helst skriftligen, för öfrigt muntligen, innan den 15 nästkommande januari till mig uppgifva namn och adress, som sedermera skall tryckas till en liten svensk adresskalender, hvilken inom sagde månad skall vara att tillgå i bokhandeln och hvars nettobehållning kommer att oafkortad tillfalla Svea Emigrantförening. Chicago, 89 N. Indiana Str. E. Gulbrandsson. En outtröttlig vamdrare. Den gamla Ane Hansdotter, som nu 22 år har gått med posten mellan Langelse och Rudkjöbing, har, enligt Larbelands Tidende, under denna tiderymd tillryggalagt en så enorm väglängd (13,728 mil), att det säkert skall förvåna de flesta. Om hon, t. ex. i stället för att utföra ett postbuds mödosamma och mången gång föga lönande arbete, hade företagit en vandring omkring jorden, der dennas omfång är störst, skulle hon, förutsatt att vägen vore lika god som mellan Langelse och Rudkjöbing, ha kunnat fullborda denna vandring 2! gånger och ändå ha 228 mil öfver till krokvägar. Om hon emellertid hade föredragit att Vandra från nordI polen till sydpolen eller omvändt, skulle hon (allt under ofvannämnda förutsättning), kunna ha företagit denna vandring 8 gånger och ändå ha 24 mil öfver till afstickare, Väglängden från Langelse till Rudkjöbing är 2 mil, och hon tillryggalägger den 6 gånger i veckan. i