Dagens Nyheter – 1 februari 1870, sida 2

— Har han vågat? utropade jag, liksom Törnstedts frieri varit en förölämpning. Ja, det hår Han och på ett sätt söm tydligt utvisade, att han icke gjorde det af kärlek! Då -jäg afslog hans anbud; bad han mig befänka hvad jag gjorde och icke förhasta mig. — Ni får mig till Red, öm ni ger mig exikorg, sade han. Tänk nöga på Saken. Jag skulle till exempel kunna säga till er mor, att herr Reinefs är kär i sin styfdotter. Hvad tror ni Hon skulle erfara vid en dylik upptäckt? Den skulle beröfva Keriho allt förtroende till mannen och äfven till dottren.. Botänker derför. o—— Några dagar hafva södän förflutit. Jag har tillbringat dem i ett tillstånd; liknande det hvaruti den lefvör, som hvarje ögonblick väntar att träffas af ett åskslag, rjud af steg hådde? vära öron. Vi sågo Törnstedt ocHK Hälfdan komma RN öfver Heder Uirekte till öss. CATrtistens ögon lyste af en glihs; som mycket liknåde skadefröjd: Halfdans åter häftades på mig med ett uttryck, som om. han önskat kunna döda mig. CHyarken Agda eller jag förande ställHing. När dej voro framme helsade jag de båda -hefrärne och det med lika ovänskapliga blickar, som de, hvarmed de besvarade min Köelsniög. — Jag har sökt dig i parken och trädgår