gett detta uttryck af harm och stolthet ihennes ögon. Halfdan kastade sig ned isen emma och tog en tidning, sägande till-Törnstedt: — Jag förmodar att ni uppbyggt min fru med en skildring af min önskan satt köpa er tafla. Ni bör hafva ganska svårt att glömma det händelsen, eftersom den: kunnat göra er till en rik man, ifall ni antagit mitt frikostiga ahbud. tEdvard bugade sig och försäkrade att han aldrig skulle glömma, att en rik man icke-alltid Kan få det han önskar för pengar. — Hvad var det för en tafla dwville köpa? frågade Ottilia; rösten darrade: Din dotters porträtt, som den herrn målat efter -samimanträffandet med henne, svarade Halfdan: tAgda inträdde i detta ögonblick. Talen I om mig? frågade hon. Halfdan såg på henne: och sade: — Professor Törnstedt och -jag tala om när han och jag sista gången sammanträffade och jag. ville af: honom köpa en tafla, som han hade under. arbete. Det var ett genrestycke, om hvars egentliga konstnärsvärde jag icke kar yttra mig; jag såg den aldrig, men jag visste att öfverstinman Brennehktonas ansigteåterfanns der, och det vår för detta ansigtesrskull jag ville ega stycket. Herr Törnstedt och jag voro gamla bekanta; jag kände att han, i likhet med andra artister, var mindre