Dagens Nyheter – 1 februari 1870, sida 1

— Bkulle jag icke, utbrast Halfdan med hård röst; kan? duantaga att en man sådan som jag, utan att hämnas, skall åse huru en annan tillfogar honom det största onda som han kan träffas af? Förstå nig rätt; Agda, då jag säger, att om du gifter dig med Törnstedt, förbannar: jag den dag som gjorde mig: till din mors man; jag skall aldrig förlåta att hon gaf mig sitt ja. Du anar icke hvilka demoner du frammanat i mitt hjerta. Jag förmår icke mera göra mig till herre öfver dem, utan jag fordrar af dig, att du ger mig åter det lugn du beröfvat mig. Du har i denna stund din mors; din brors, din egen och min frid i dina händer; du har äfven allas vår undergång. Gifver du ej vika för mig och uppfyller hvad jag fordrar, komme då alla de tårar, qval och lidanden du frammanat öfver ditt hufvud. Jag blifver utan förbarmande, jag, liksom du varit. Den kärlek, du genom ditt tal och dina bref äppväckt hös din mor; skall plifva hennes helvete. Allt kan förebyggas, allt kän förvandlas till frid och lugn, om du lofvar att icke gifta dig. Fråga mig ej hvarför jag vill hafva det så; tacka Gud så länge jag icke säger dig det, men jäg fordrar att du återger mig hvad du röfvat, så att jag kan förblifva en rättänkande och hederlig man. — Jag har nu lärt känna detta ytterliga lynne, och jag inser att han -kKaän Blifvå min älskade moders plågoande, om hans känslor MOR OCK DOTTER, 25.