Dagens Nyheter – 31 januari 1870, sida 2

— Käre Justus, återtog min bror och drog mig afsides, mycket kan hända på en dag, än mera på fem, och det kan derför vara möjligt att Agda i dag icke ser dig lika gerna som före din resa till. C—stad. — Har du någon anledning att antaga detta? frågade jag häftigt. — Icke just; men några dagars kamp med en person af. Reiners karakter bör kunna medtaga en qvinnas krafter och jag fruktar att Agdas, vid, det här laget, äro uttömda, om jag får tro hvad Emilia lät undfalla sig, då hon i går var hos oss, Far emellertid dit och se med egna ögon. Min bror och svägerska sade mig farväl och jag begaf mig genast af till Stjernyik. Ottilia och Halfdan hade för vana att stiga sent upp; jag hoppades derför att träffa Agda ensam och få ett enskildt samtal med henne. tJag red icke fram, utan steg af vid stallet och gick sedan upp till gården. En fullkomlig stillhet rådde såväl utom som inom boningshuset ; det föreföll som alla varit försänkta i. djup sömn. I förstugan satt gamle Erik, som tjent hos ölversten i många år. Han upplystö mig att. SbankirensX ännu icke stigit upp, att alla de andra voro i kyrkan, att professorn höll sig i Cgamla våningen och att öfverstinnan var ute och promenerade, — Om löjtnanten vill träffa henne, så gå ned till stranden, men tag vägen genom parken