man kunde få se. Hon är icke skön, såsom dottren; hon är ljuf såsom on vårmorgon. Agdas ansigte utvisar öfverlägset förstånd, rikt hjerta och stark karakter. Ottilias återspeglar hjertats godhet och mildhet, jemte en så hög grad af barnslig enkelhet, att det övilkorligen tilltalar hjertat. Jag såg henne för första gången; jag fann hennes utseende så själfullt, att jag förstod Agdas kärlek. Ottilia vär icke mera ung, men hennes natur är sådan, att hon aldrig kan blifva gammal. Hon skall alltid bibehålla något af den första ungdomens ljufhet. Emilia sade mig, då hon och jag efter middagen : samtalade, att hon fann Ottilia förändrad. Hon hade fått något mera af qvinna och mindre af barn, hon -var själfullare och hennes sätt mot mannen andades större ömhet, utan att hon på något sätt var efterhängsen. cOm han älskat henne, hade han icke kunnat önska sig en innerligare kärlek än den som låg i hennes blick. Nu gaf han icko akt på att hennes ögon följde honom, att hennes läppar alltid hade något ord, som tolkade det inneboende begäret att i allt gå hans önskningar till mötes. cCOm Agda ännu haft qvar sin tro på hans kärlek till modren, hade hon under loppet af denna dag blifvit ryckt derutur, så likgiltig vår han för allt hvad Ottilia sade och gjorde, så upptagen af-att följa Agdä och visa henne all möjlig uppmärksamhet. Redan denna första