Dagens Nyheter – 29 januari 1870, sida 1

-4: -— som anbefallde mig att. efterkomma hennes önskan. Tidigt dagen derpå trädde Emilia ini mitt rum. — Hvad, ntropade jag, du skulle ju blifva på Stjernvik? — Ja visst, och jag ämnar icke allenast dröja der några dagar, utan ett par veckor minst, om du tillåter. Du kan väl begripa, att jag under dylika förhållanden måste hafva litet kläder, och derför for jag hit. Dessutom tittar jag väl hit ibland om möorgnarne, för att se huru man styr och ställer under min frånvaro. : Dagen var långt framskriden, och arbetsklockan förkunnade att tolfte timman var slagen, då jag uppsökte Emilia; för att fråga om hon ej var färdig. Hon satt framför spegeln och klädde sig i håret. — Ack, det var sannt, utropade hon, då jag inträdde, Agda önskade att du skulle äta middag på Stjernvik. Jag hade så när glömt framföra bjudningen, tillade hon suckande, men så har jag också sedan i går så mycket att tänka på. Du må tro det var ett fasligt uppträde, efter det ni rest. Jag blef så förskräckt, att jag höll på springa min väg. — Hvad var det för uppträde? frågade jag. CEmilia lemnade spegeln och satte sig vid min sida. — Vet du, Justus, det vore allt lyckligast, om Agda och du redan varit gifta; nu fruktar MOR OCH DOTTER. 23.