Dagens Nyheter – 28 januari 1870, sida 2

Jernvägsstrider. Regeringens proposition or norra stambanåns riktning, hvarför vii gårdagsbladet i korthet redogjorde, har återväckt till lif de gamla striderna om denna banasg riktning. Vid remissen af den kungliga propösitionen i första kammaren i går förmiddag begärde hr Bennich ordet och underkastade i ett längre anförande den föreslagna bansträckningen en omständlig kritik. Talaren var, såsom en af Norrlands representanter; visserligen tacksam för att regeringen tänkt på norra banan, men han kunde ej gilla sträckningen Thureberg— Sevalla, utan var öfvertygad att en bana från Upsala till Sala, med hvilken sedermera skulle förenas en sammanbindningsbana Sala—Köping med en bibana : till Westerås, vore för det allmänna fördelaktigare. Thureberg—Sevalla-banan blefve, som bekant, på omkring 5 mils längd en strandbana, löpande utefter Milaren, alltså genom en tråkt, som förut är gynnad genom lätta kommunikationer. Denna bana blefve ock, beträffande anläggningskostnaden, högst ofördelaktig, jemförd med Upsala—Sala—Storvik-banan, hvilken derjemte, utom det att hon vore för Norrland fördelaktigast, skulle uppsamla all trafik från Westmanland och Dalarne, äfvensom från Norrland. Slutligen anmärkte talaren, att staten, om man bestämde sig för Upsala —Sala-banan, skulle erhålla bättre krafter att anvisa medel till fortsättning af den norra stambanan längre norrut, hvilket torde dröja länge; om två banor skulle komma att gå med förlust, såsom förhållandet utan. tvifvel blefve med de båda banor, som, enligt regeringens förslag, komme att utgå från Thureberg, den ena — den redan färdiga — till Upsala och den andra till bergslagen, hvilka finge gemensamt trafikområde. Hr A. C. Raab delade den föregående ta larens: åsigt i afseehde på banans sträckning, men han ville ha den smalspårig, hvarigenom kostnaden för anläggningen skulle inskränka sig till 6,300,000 rdr i stället, för 12 millioner, om den blefve bredspårig. För att draga fördel af en smalspårig banas billigare driftkostnad äfven på den bredspåriga Upsala-banan, ansåg tal. att man der kunde utlägga en tredje skena för smalspåriga vagnar, hvarigenom den dyrare trafikmaterielen kunde användas på andra banor. Med vunnen erfarenhet vid smalspåriga banor, särdeles Drammen—Randsfjordsbanan i Norge, kunde antagas att man kunde Dygga dubbelt så många mil för samma beopp. . ; . Hr Bildt förordade regeringens förslag under anförande af alla de skäl, som förut varit hörda angående Thureberg — Sevalla-banan. För Stockholm låge, enligt tal:nS öfvertygelse, fördelen af -Sevalla-linien öppet i dagen, då det gäller för denna gtad att få så kort förhbindelse med bergslagen som möjligt, och bär sta beviset derpå vore. väl, att så väl Stockholms börs som Stockholms stadsfullmäktige uttalat sig för densamma. Här är för öfrigt ej fråga om ett lokalintresse, utan om han-, delsintressen, och om bergslagen har fördel af att gå till hufvudstaden, så gör den det; Har den det icke, så lär den icke heller komma dit. För öfrigt vore en bana Upsala—Gefle äfven behöflig. ; ) Lä P x Vid remitterandet till statsutskottetafregeringens proposition om statens jernvägsbyggnader uppstod äfven i andra kammaren en diskussion, föranledd af hr Asker, som afgaf en motion om norra banans dragning från Upsala öfver Sala till Storvik. . Med anförande af förr hörda skäl, som talade för denna bana, betonade ham särskildt att den, sedan Upsalabanan nu är färdig, skulle blifva 4 mil kortare och 3 millioner billigare än Sevalla-banan.: HY Sparre begärde genast ordet och höll ettloftal öfver fördelarne vid Thurebergs—Storviksbanan, sedan han likväl först i djerfya och pikanta drag tecknat en historik öfver jernvägsfunderingarna vid innevarande riksdag. Han hade sett huru somliga skockade sig samman och slogo sina kloka hufvuden tillhopa för att utstaka jernbanor, under det andra gingo och glodde misstänksamt, anande fara och intriger öfverallt. . Man hade: till och med genom en manöver lyckats få till första suppleant i statsutskottet en person, som vore mest intresserade i Upsala—9Sala-banan, hvilken var ämnad att gå fram genom trakter, der man endast med möda kunde leta spår af någon odling, Den prickade suppleanten, hr dJ. E. Johansson, svarade, att han ej visste af någon manöver, men hade kunskap om att — hr Sparres egendom Brogård ligger vid den föreslagna Thurebergs-banan och att det således ej var. underligt att hr S. talade för den linien. Med sin önnet mnraklamerade. ärliokat