Dagens Nyheter – 27 januari 1870, sida 1

dyrbaraste jag eger på jorden; men detta oaktadt, Justus, kan jag ej i denna stund lofya att blifva din hustru. Dessa ord ljödo ofattliga i mina öron. — Och hvarför, hvarför? utropade jag häftigt. Ämnar du åter inviga oss åt alla de qval vi lidit och beröfva oss den sällhet som nu är vår. Agda, vi skulle blifva olyckligare nu än då; vår kärlek är nu starkare och innerligare. — Vill du lyssna till mig med lugn? frågade Agda mildt. — Om jag kan. — Jag förutsåg, började hon, då du sist for från mig, att du vid ditt nästa besök skulle tala til mig så, som du nu gjort. Jag skref derför till. min mor och omtalade öfverstens frieri, för att erfara hyad:hon skulle säga, ifall jag gifte om mig. Förrän hon meddelat mig sin tanke härom, ville jag ej återse dig och reste derför bort. Nu har jag erhålkt hennes svar och . .. — Hon, inspirerad af sin man, förbjuder dig att blifva lycklig, utbrast jag; Agda, skall jag äfven denna gång offras för den qvinnans nycker, eller, rättare, för hennes mans svartsjuka? ; — Justus, inföll Agda och såg på mig, förbittra icke mitt lif med sårande häntydningar; var lycklig i medvetandet af att vara älskad och i förtröstan på framtiden. Mot min mors vilja gifter jag mig icke, men hvem kan påstå att