Dagens Nyheter – 27 januari 1870, sida 1

— Kunna öfversättas sålunda, att hon alltid skall hålla af dig, men icke gifter hon, öfverstinnan, sig med en löjtnant, det bör du inse. Emilia lyckades draga mig ned från min himmel och öfvertyga mig att min kärlek icke kunde hafva framgång, att jag alldeles icke borde taga Agdas ord så, som jag gjort; men på samma gång hon uppväckte mina tvifvel, stadgades mitt beslut att låta Agda afgöra om hon ville blifva min. Följande morgon erhöll Emilia några rader, som underrättade oss att Agda för affärer var nödsakad resa in till staden. En vecka förgick; Agda kom ej åter. Om hela min vilfärd berott på att jag stannat hemma, hade jag ändå icke gjort det. Jag reste också en morgon in till O—stad för att taga reda på hvarför Agda dröjde der. Vid min ankomst till Agdas boning, sade man att hon begifvit sig till en slägtinge, som bodde en mil norrut. När hon skulle återkomma visste man icke. Jag kunde icke som en galning fara efter henne, jag måste resa hem igen, men i stillet för att vika af dit körde jag upp till Stjernvik; jag skulle måhända af Herman få veta orsaken till-Agdas färd till staden. Af honom, Thureson och fröken Blomqvist blef jag öfvertalad att stanna till den följande dagen. — Det är bestämdt den gamle öfversten vi