Dagens Nyheter – 26 januari 1870, sida 2

vissheten att vara så älskad, som hon är, har gjort att hennes egna känslor framträdt mera bestämdt. — I ditt ställe, Agda, hade jag icke velat inverka på henne. Antag att han icke vågat säga till den han håller kär: jag älskar digt, utan för att kunna tala om sin kärlek låtit henne tro att den var fästad vid hans hustru. — Och hvarför skulle han så handla? — Helt enkelt derför, att han hade behof af att tala om det som rörde sig inom honom. Förutsätt nu att jag har rätt, så måste du medgifva att ditt handlingssätt icke varit klokt. Tänk om din mor en dag upptäcker att han icke älskar henne, utan en annan, medgif att det nu vore en långt förfärligare olycka än förr. Jag blickade på Agda. Hon lutade pannan i handen. — En dylik upptäckt skall aldrig göras, mumlade hon. Halfdan har icke så kunnat bedraga mig. Det är du, Justus, med din osaliga inbillning, som vill uppväcka misstro mot honom. Detta är ej ädelmodigt, ej vänskapligt; du borde inse, att om jag tillät tviflet få insteg i mitt hjerta, vore jag olycklig för hela mitt återstående lif. Jag som älskar henne så högt, att jag för. tillfredsställandet af hennes önskningar uppoffrade mina egna, jag, som för deras befrämjande utan betänkande skulle kasta bort mitt timliga väl. Huru skulle jag kunna bära hvad du nu förutsätter? Men